De bara glider. Uppför och nerför, det ser flackt ut. Det är det inte. Det är backar hela tiden. Upp och ner. Verkligen hela jäkla tiden. Och man orkar inte staka. Så det blir saxåkning uppför. Vilket är sakta. Folk glider baklänges nerför backarna. Ni vet domino. Det är bara glida med, lossa skidorna och gå.
Allt är ju inte som på film och allt är ju inte soffhäng. Till Vasaloppet kör man cykel, antingen hemma på trainer eller tillsammans i spinningsalen.
Cykla, cykla, cykla. Tills vinnaren går i mål.
Jag höll i 3h på trainern. Det var liksom inte på riktigt. Jag kunde hoppa av och äta nåt, eller gå på toa.
Fenomenet heter vasaloppsutmaningen. Folk tränar framför tvn.
Jag fick skavsår i händerna, ont i rumpan och skitont i fötterna. På riktiga loppet hände inget sånt.
Efteråt mysfrukost. Som inte heller hände på riktiga loppet. Ev påfyllning av gelé. I farten.
Ägg/keso/banan pannkaka med kanel och vaniljkesella. Yogi-te.