Varför är det alltid mammorna som är i barnbacken? Ja, jag kan ju bara svara för mig själv. Men det hade helt själviska orsaker.
Jag brukar ju låta Han, pappan till barnen, åka iväg med största barnet i de riktiga backarna. Det var ju så jävla trist att stå i barnbacken med ett litet barn som inte vill åka skidor. Som inte vill och inte kan. Och som gör sig till. Skriker och lägger sig ner. Teatraliskt åker in i de små figurer av rävar och björnar som står i backen. Gråter. Krokodiltårar. Jag tänkte att om Patrick får åka iväg och åka lite mer på på riktigt, så skulle han nog lära sig åka ordentligt. Själv hade jag ju åkt nån gång om året under hela min uppväxt. Kanske skulle han då så småningom tycka att slalom är lite roligt.
Så jag stod i barnbacken ömsom med skidor, ömsom utan skidor. Jag sprang med i liften hela vägen upp, jag höll upp den lilla personen med sina spaghettiben, jag ropa “sväng” tills jag blev alldeles hes, jag smorde kalla kinder med kräm, torkade tårar med glass, mutade med varma chips, jag drack varm choklad efter ett halvt åk i platt backe. Jag bar griniga barn till lekrummet. Jag drack öl och tittade på när barnen hellre badade i äventyrsbadet än åkte skidor. Jag spanade bakom gardinen från restaurangen, när barnen ämtligen var anmälda till skidskola. Men efter det att dom legat en halvtimme på rygg i pisten och vägrade att åka med gruppen, gav jag mig till känna. De ville tydligen inte heller åka med nån annan. Jag fick ta det lasset från den stackars skidlärar-ungdomen. Jag kan allt om hela muta/hota kalaset.
Men nu så äntligen har det gett resultat. Det största barnet inte vill åka alls längre. Så där har vi gett upp. Han kanske åker igen när han får egna barn… Mellanbarnet åker för fort “javisst mamma, vi kan åka tillsammans, det är bara att hänga på” och sen ser man inte röken av honom förstän liften stänger. “Varför svara du inte i din mobil?” “varför skulle jag svara i den? Jag åker ju skidor!”
Minstingen vill helst bara åka en halv dag. Hon gillar fortfarande glass och äventyrsbad bättre.
Så nu äntligen! Dag 2, kan jag och Patrick åka tillsammans.
Och han tycker det är roligt. Han har faktiskt lärt sig åka skidor och han gillar det. Ja, ok, det tog typ 12 år, men vem räknar liksom? Han gillar det. Yes!
Vi pratar om att köpa nya pjäxor och slipa skidorna. Det är dags nu. Vi pratar om resor till alperna och tysk öl i solen. Vi pratar om vårt nya aktiva liv och vår frihet som vi kommer hitta snart.
Och vet ni vad det bästa är? Jag åker fortfarande snabbare än han.
