Jag: Kan man inte ha ett varannan veckas-liv trots att man inte är skild? Är inte det en jättebra idé?
– Alltså jag skulle bli en så mycket bättre mamma ju om jag bara träffade er varannan vecka.
– Va? Nä det tror jag inte.
– Jo, men tänk dig, då skulle vi längta lite och så skulle jag ha energi till att läsa och kolla på Youtube med dig.
– Va? Alltså, du är bara så cringe. Jag vill inte att du kollar på Youtube med mig!
Hon lyfter faktiskt sin blick från sin chai latte och tittar på mig och ler stort, skakar på huvudet.
– Men jag skulle orka mer och ha mer tålamod och så.
– Du har tillräckligt med tålamod, tycker jag.
Hon tittar ner igen. Trycker ihop sin chokladboll som hon valde i fiket. Ser lite koncentrerad ut. Jag petar lite på hennes axel.
– Och så skulle vi hitta på saker tillsammans. Det skulle väl vara kul?
– Nä, det skulle verkligen inte vara kul!
– Men alla andra har det ju så.
– Vilka då?
– Dina kompisar i skolan och så.
– Nä, jag vet ingen som har det så.
– Är det inte jättemånga som har varannan-vecka liv?
– Men mamma, de har ju skilda föräldrar.
– Ja, det är sant. Det gör det ju mycket enklare.
– Jo, mamma.
Hon himlar med ögonen.
– Ok. Men man behöver ju inte alltid va som alla andra. Vi kan vara “varannan vecka familjen” utan att skilja oss ju.
En vecka har jag er och nästa vecka har jag o pappa lite lugn och ro.
Tystnad.
– Har du oss ena vecka och andra veckan så har du pappa?
– Ja…
– Vart är vi då?
– Äsch jag har inte alla detaljer klart än.
– Så vi får inte träffa pappa alls?
– Ja, så blir det ju… Men det är många som klarar sig alldeles utmärkt utan sin pappa.
Hon lyfter blicken igen, hon ser lite trött ut. Skrattar. Hon skakar långsamt på huvudet, rynkar pannan lite tröstande.
– Mamma, det är inte nån bra idé.
– Nä, jag vet. När jag berättade det för pappa så tyckte inte han heller att det var nån bra idé.
– Nej, vi gör inte så, mamma.
– Men lite skönt hade det väl varit.
– Nej, mamma. Du får hitta på nåt annat.
– Jaja, som vadå?
– Jag älskar chai latte! Drick lite chai latte, mamma!
