Trakasserier omfattar ett brett spektrum av beteenden av en stötande karaktär. Beteendet förstås främst som en avsikt att uppröra och störa, och är repetitivt till sin karaktär. Från lagen sett är trakasserier uppsåtliga handlingar som anses hotfulla eller störande.[1]
Tycker du att jag är snygg? Behåll det för dig själv.
PÅ HM en vanlig onsdag eftermiddag.
-Oh, WOW. Hello!
Tänker lite snabbt, va? Vad vill han, jobbar han här? Eller?
-Hi.
-Oh, you´re very beautiful….
-Öh..Ok.
Jag rynkar pannan, höjer ena ögonbrynet och vänder mig snabbt, demonstrativt om. Fan att jag såg honom frågande i ögonen, det hade jag inte alls behövt göra. Hoppas han inte är en sån där psykopat som följer efter mig nu. Jag vågar inte vända mig om.
Glöm att det är en komplimang.
Det är jäkligt obehagligt. Jag skulle bara köpa byxor till sonen och dom låg ju därborta. Skitockså. Jag får gå till en annan affär.
Jag blir störd och jag vet inte vad du har för avsikt. Varken idag eller förr. Förr kunde jag inte gå omkring på stan utan att bli ropad på. Killar som sprang efter. Men alltså, jag har inte tid. Jag har ett ärende, jag ska någonstans liksom. Jag går inte här för att hitta någon. Jo, det kanske är första gången just DU pratar med mig, men ni ser alla likadana ut. Och säger samma sak. Är det en unik situation för dig? Och va fan ska jag svara på det då?
Glöm att det är en komplimang.
Idag räckte det med att jag bytte affär. Mannen följde inte efter. Var all oro kanske bara i mitt huvud?
Nä, jag vet, jag har lärt mig. Det går inte att bli smickrad, le lite sådär gulligt, lägga huvudet på sne och säga åh, tack! Då kan det bli farligt på riktigt. Det kan du inte ta tillbaks. Då är det kört. Det enda man kan göra då är att ringa pappa. Jag är över 40 år nu, så det där pappa-kortet känns inte lika aktuellt. Det kanske är därför jag undviker vissa ställen och situationer nuförtiden. Men då, när jag var tonåring, då kom han alltid och hämtade, överallt, mitt i natten. På McDonalds, på centralen, på nån fest, på en nattklubb.
Pappa fixade tårgas och pepparspraj, en för varje hand. Han visade mig hur jag skulle hålla nycklarna så att man kunde använda de som knogjärn, när jag gick hem från bussen. Mamma sa vad jag kunde ha på mig. Helst inte urringat och alltid byxor och alltid, alltid en lång jacka som gick över rumpan. Le inte och sätt upp håret.
Min dåvarande kille lärde mig självförsvar. Hur jag skulle knäa, vart det gjorde som mest ont. Hur jag skulle kunna komma loss om nån höll i mig. Han visade mig hur man armbågade bakåt för att träffa ansiktet. Om jag kom åt skulle jag boxa till strax under näsan, helst samtidigt med en väl riktad knäning, för då svimmade man. Killen och killkompisarna var eniga, de visste hur killar tänkte och de hade sett sina kompisar “hålla på”.
-Det finns inget som heter övervåld när du ska försvara dig.
Jag reflekterade inte ens över det. Tänkte att det var väl normalt att ens pojkvän lär ut hur jag skulle kunna knäa någon av hans vänner. Alla mina tjejkompisar hade tårgas och om nån inte hade det, fanns det alltid en beslagtagen burk man kunde få hos dörrvakten på discot, när man gick hem.
Alla visste hur det var.
Och alla hade inte en pappa som man kunde ringa i situationer när man varit för kaxig, för utmanande, för mycket sig själv. Alla hinner inte heller ringa på hjälp. Ibland går det så jävla fort. Pappa skjutsade hem alla som behövde.
Så ja, jag blir störd av detta tilltal även idag. Trots att jag snabbt vänder ryggen till och säger nej tack.
Jag har svårt för att fortsätta det jag höll på med. Jag skulle bara handla, kolla på kläder, fika med en kompis.
Ett stört avbrott, som jag inte bett om, som jag inte hade kunnat förebygga, som jag verkligen inte ville ha. Han tror att han har sett nån som han känner är intressant för honom, och då måste han agera på det. Direkt. Men va fan liksom. Andas. Ta en promenad eller nåt. OM jag hade varit intressant för nån, så hade ni hittat min bild på Tinder. Klart slut.
Trakasserier omfattar ett brett spektrum av beteenden av en stötande karaktär. Beteendet förstås främst som en avsikt att uppröra och störa, och är repetitivt till sin karaktär. Från lagen sett är trakasserier uppsåtliga handlingar som anses hotfulla eller störande.[1]