Alltså, jag gillar ju inte att inte veta vad som ska hända idag. Kontrollbehovet är odimensionerat stort.
Stressen smyger sig på. Jag hittar inte ens en parkering vid hotellet där vi ska samlas. Jag är svettig redan innan jag klivit ur bilen. Jag behöver verkligen slappna av lite. Släppa taget. Lär ni ut sånt också?
Alla deltagare står i en ring på en äng bakom hotellet i Solna. Alla är tysta. Skönt, trodde bara det var jag som var nervös. Idag är dagen då vi ska bli endast 20 kvar. Alla står här i skaljackor och korrekta byxor och ser allmänt äventyrliga ut. Ingen i jeans, förutom de som är ansvariga för hela grejen. Fan, man kanske borde haft jeans.
Det regnar. Jag tänkte det blir till min fördel, det är ju många som inte gillar regn. Men de andra verkade såklart inte heller berörda av vädret. Vi blir indelade i grupper och min grupp börjar med teamwork-övningar. Vi ska typ sätta upp tält, gissa saker, förklara saker för varandra och trä ett rep genom en tröja.
Klart. Pepp. High five! Bästa gruppen!
Sen: Bushcraft. Vi ska knyta en knop. Och en till. Och alla ska visa mig. Och jag får inte till det. Hur svårt ska det vara? Jag ska hem och öva.
Fystestet börjar med lite löpning. Vår grupp lyckades tappa bort varandra i skogen. Alla letar efter alla och det blir hyfsat rörigt. Undrar om vi fick minuspoäng för det, eller plus för att vi åtminstone försökte hålla ihop teamkänslan…
Sen föredraget om sitt äventyr. Undrar vad de andra ska presentera för drömäventyr idag? Det är ju svårt att göra någonting som ingen annan har gjort förut, så jag får ju koncentrera mig på det som är ett spännande äventyr för mig. Men det är ju jävligt nervöst att förklara sin dröm för en jury. “Nä tyvärr, din dröm är skit, ut med dig!”
Nej, nu får jag skärpa mig! Det är klart de inte kommer säga så till någon. De kommer vara tysta och nicka och le.
Man får inte se när de andra presenterar sina äventyr, men vi avslöjade våra äventyr för varandra i gruppen. Alla ska vandra, en slänger in lite paddling och en springer. Ok, jag är inte helt fel ute, men när det är min tur, skakar mina händer.
Solovandra Nordkalottleden, med hund. Är det verkligen en solovandring om hunden är med? Aaaaa.
Juryn nickar och ler, ställer lite frågor. Sen är jag klar.
Jag hoppas jag fick fram allt. Jag vet inte. Jag längtar efter att vandra den leden i sommar.
Jag behöver mer kunskap och utbildning för att känna mig trygg på den där leden. Och det är ju därför jag är här på uttagningen till Adventure Academy.
Loggan till utbildningen har isyxor och björn. Kan det börja snöa däruppe i sommar? Det kanske är lika bra att ta med yxor och stegjärn. Och jag måste ju lära mig skrämma bort den där björnen på bästa sätt och vargen också och lo och älg och allt annat som kan äta upp mig. Jag kanske borde veta hur man skjuter saker. Men tänk om jag råkar skjuta hunden? Hur bygger man en bår till henne, om hon blir skadad, åh shit, hur ska jag kunna släpa 45 kg hund i fjällterräng? Åh jisses, jag tänkte väl bara att jag vill inhämta sån där praktiskt kunskap, som att göra upp eld på ett bra sätt när det regnar och att kunna navigera tryggt i fjällmiljö tex. Men hjälp med katastroftankarna, kan man få det?
Vi skulle få svar i veckan om vilka som kommer med. Håll tummarna nu!
Se även tidigare inlägg i bloggen:
Ansökan Adventure Academy 2018
Vill du läsa mer om Adventure Academy? klicka här