Psssst tyst i klassen! Säger tjejen i raden framför mig i cykelsalen. What?
Det är speglar på två av fyra väggar. What?
Instruktören ber oss vinka om vi inte hör vad hon säger. Hon bär mikrofon. What?
Musiken smyger igång. Hon sänker. What?
Jag ser mig om i salen. Det hänger ett öra på väggen (ett såntdär som finns på dagis och varnar för ljudnivån) Wtf?
Det hörs när jag hostar.
Och vi står upp när vi cyklar. I princip i 50 av 55 min. Mina fötter har domnat när jag kliver av, känner mig inte nämnvärt trött.
Ojoj. Nä hit går jag inte igen. Även om ni älskar Stockholm och man får träna gratis hela veckan.
Nä, för lite kvalité måste det vara om det ska vara värt min tid. Lite stämning och drag, lite hörselskadar och puls. Och plocka för f-n ner speglarna! Vem vill se sig själv som en svettig, grimaserande röd tomat? Och inte kul för hon framför mig heller som dolde hela min cykel. Nä tänk om, gör rätt. Träningen ska vara kul för alla.
