Söndagskvällsmys, vem vill inte ha det?

Kl är typ 20.00 och jag har varit och tränat. Heja mig. Jag tränar något som inte är mätbart, som bara är för min egen skull och som känns skönt. Jo eller hur. Och ändå så tävlar jag med hon som står bredvid mig, gör snabbare än henne, mer noggrant och så. Fan vad jag är bra…

Nu vill jag bara åka hem och mysa i soffan med ett glas vin, skriva inlägg och läsa lite.
Men så blir det inte.
Nej.
Patrick är sjuk. Jag vet ju att män är veka och klena och en liten snuva slår ut dom. MEN det är inte kul. Patrick ligger alltså utslagen. Jag trodde först att han bara var lite trött. Så imorse sa jag “jaja, jag ska bara gå och träna med hunden, jag köper med frukost hem. ”
Kl 9 är jag hemma igen. Med frukost.
Han är FORTFARANDE utslagen.
Hur sent gick vi och la oss igår egentligen?
Men va fan. Är du sjuk?
PÅ riktigt?
Ok. Så jag har roddat allt hemma och jag måste rodda resten när jag kommer hem från gymmet.
Jag skjutsar grabben på badminton. Han vill inte gå. Det tar ett tag.
Hemma igen vid lunch.
Patrick sover.
Lagar mat till mig. Äter.
Visst fan barnen är också hungriga. Lagar nåt till alla dom.
Sen åker jag och hälsar på hos dom som tagit över pensionatet där Nikiita ska bo en helg när jag ska på konferens.
Hemma igen, det börjar bli mörkt.
Planerar middag, åker och handlar.
Städar lite.
Patrick är kontaktbar.
– Lite vatten vore gott.
– Jo så sa du på sjukhuset också.
Jag hämtar vatten, påminner alla barn att det är den stora dusch-dagen idag. Och jag förstör samtligas liv. Jag drar fram lite godis och den minsta går och duschar utan gnäll.
Jag har bokat in mig på ett pass på gymmet.
Lagar mat före. Måste ni verkligen äta en gång till idag? Det räcker inte med lunch? nähä.
– Ni måste duscha efter maten. Okej?
– Men mitt projektarbete då?
– Är du inte klar med det? Fråga pappa, han vet vart det ligger, typ i google docs.
– Pappa är jättelat idag.
– Jo jag vet. Han är man.
– Kommer jag också bli så när jag blir stor?
– Det hoppas jag verkligen inte.
Jag åker till gymmet. Tränar. Kommer hem.
Ger P en ipren och ett glas vatten.
Hunden måste ut. Barnen måste duscha. Projektarbete måste göras. Ja just det gympaläxan också.
– Men varför har du inte gjort den?
– Men jag vet väl inte.
– Men fattar du vad pinsamt det är att MIN son inte gjort sin gympaläxa?
– Men mamma…jag gör den imorgonbitti.
– Jo, tjena. Gå och duscha nu.
Jag måste ut med hunden. I hallen möter jag nån som borde sova, för länge sedan ju.
– Men jag är hungrig.
– Men du fick ju mat alldeles nyss.
– Den var jätteäcklig.
– Men då kan du ju inte varit så speciellt hungrig.
– Men mamma, du fattar ju ingenting.
– Nä, jag fattar ingenting. Men jag måste ut med hunden. Ta nåt i kylskåpet och sen borstar du tänderna.
– Jag har ju redan borstat tänderna!
– Om du ska äta måste du borsta igen.
– Men, åh vad du är jobbig. Och jag vet inte vad jag ska taaaaaa.
– Nä för att du inte är hungrig.
– Patrick! PATRICK!! Kan du ge tandborsten till Juni när hon ätit klart och säga till Dids att det är dags o duscha?
Eller nej just det du är ju halvdöd.
Går med hund.

Jag vill inte jaga barn som inte vill gå och lägga sig. Som inte vill borsta tänderna. Eller äta det jag lagat. Eller duscha. Eller göra läxor. Är det jag som går i skolan eller?
Jag vill bara sätta mig i soffan och ta ett glas vin. Skriva lite och läsa nåt. Planera min vecka. Är det så svårt att förstå? Men nu är det ju som det är. Så jag fortsätter att jaga runt. Med ett vinglas i handen.
– Varför måste du alltid dricka vin, mamma?
– Men jag dricker inte alls alltid vin.
– Det gör du visst.
– Äsch, det kommer du förstå när du själv blir förälder.
– Jag ska aldrig bli förälder.
– Har du duschat?
– Jag SKA duscha har jag ju sagt. Men om du tjatar kommer jag inte duscha. Alls.
Går upp till Patrick.
– Alltså dina sjukdagar är slut. Och vi kommer inte få några barnbarn.
– Va? Men det är ju ett nytt år nu.
– Du har övertrasserat alla sjukdagar. För alla år. Du får fan gå upp nu.
– Varför får vi inga barnbarn?
– För att jag dricker vin.
– Okej.
Och sen får Patrick faktiskt masa sig upp och övertala/släpa 50kg son till duschen.
Och jag sätter mig vid bordet och läser om vandringsleder långt norr om polcirkeln och drömmer mig bort. Snart blir det sommar och äventyr.