Nä vi ställer in allt. Skitsamma. Med händelsen färskt i minnet, får man kompromissa. Speciellt när det är jag som inte orkar och är den oroliga. Det är en lite ny sits, som vi förhoppningsvis inte behöver vänja oss vid. Men i år, är det ju tyvärr så.
2017 skulle bli det året vi besteg Kebnekaise, inte som 2016 då vi bara kom till fjällstation, utan vi skulle upp på den där toppen. Hela familjen. Keb skulle bli slutmålet på en tio-dagars vandring från nordligaste Sverige till högsta toppen. Abisko-Nikkaluokta. Jag tyckte det lät superhäftigt. Och barnen skulle bli medryckta och tycka det är sådär härligt roligt och de skulle hoppa omkring och skratta hela vägen till toppen. Eller hur? Vem försöker jag lura? Men nu slipper dom och jag slipper tvinga dom att tycka det är ok att följa med.
Förra året gick det sådär underbart härligt som det bara kan gå när man drar med sig tre gnälliga barn, en gnällig man och en sprallig unghund till fjällen. Släng in myggor, skoskav och äcklig frystorkad mat, för hårda liggunderlag och du har vår sommar 2016.
-Åh vad vackert det är här!
-Men mamma, det säger du hela tiden.
-Men här är det ju verkligen jättevackert!
-Men precis sådär sa du ju där borta också.
-Men fattar du, vad bra du har det, som får uppleva nåt sånt här vackert?
-Tror du jag bryr mig?
-Fattar du vilken cool mamma du har som drar med dig på sånt här?
-Mamma, du är inte cool! Du är pinsam.
-Men ser du inte? Vad fint det är här!
-Ingen skillnad.
-Mot vad?
-Vad menar du?
-Du sa ingen skillnad och jag undrar skillnad mot vad?
-Det är INTE det.
-Ser du inte dom höga bergen?
-Nej, mamma, vi är i Sverige.
-Men åh, öppna dina ögon min gosse, för denna skönhet är det få som skådat! -Men mamma, du är jättejättepinsam.
-Men titta dig bara omkring, snälla.
-Va?
-För min skull!
-Åh, vad du är jobbig. Jag tänker blunda nu, resten av vandringen, bara för att du är så jobbig.
-Jag tar lite kort då, så kan du se på dom sen.
-Mamma du är bara så jättejättejobbig!
Ok, alla kanske inte var sådär superdupernöjda med att vandra till Keb förra året. Men vi gjorde det!
Men 2017 är inte det året min familj vandrar till Kebnekaise eller gör några andra fjällen-långt-som-fan-från-allt-äventyr. Det blir inget med det. 2017 är det året min familj, läs jag, återhämtar sig från en traumatisk händelse, som vissa av oss inte ens kommer ihåg. Semestern är inställd. Jag tänkte först att jag köper en bärbar hjärtstartare och en hyr en satellittelefon och pratar med helikoptern i förväg, så jag vet hur man lättast når den, men sen tänkte jag nä, vi håller oss nära Ica hela sommaren. Där har dom hjärtstartare.
Men det kanske blir lite trist för barnen.
-Vad gjorde du i sommar?
-Jo vi hängde mest på Ica.
Nä klart vi ska göra nåt. Vi flyger till Spanien. Där har vi inte varit på flera år.
2017 gör vi sån där lagom inte så jätteäventyrlig semester, typ som vi gjorde när barnen var små. Då älskade dom poolen. Och var nöjda och somnade kl åtta. Härlig tid. Vi känner igen oss där. Jag vet vart apoteken ligger. Och sjukhusen och hjärtstartarna. Inga överraskningar. Full kontroll. Det blir fint. Det blir trångt. Det kommer bli bråk. Men vi har wifi. Det hade vi inte sist. Vi kommer klara det. Håll tummarna.
Finns det hjärtstartare på flygplan förresten? *Åhnej*
Fjällsemester med barn som älskar datorer: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5
Se alla avsnitt med hjärtstoppstema
Spanien, en sommar för länge sedan.
Halkade bara in här och blev helt tagen. Ditt sätt att skriva, allt som hänt! Tack för att du/ni släpper och delar med er. ?
Halkade bara in här och blev helt tagen. Ditt sätt att skriva, allt som hänt! Tack för att du/ni släpper och delar med er.
halkade in på din blogg sittandes på tåg hem från en konferens. Nu har jag läst igenom alla inlägg från dagen det hände till nu. Oerhört läsvärt. Jag känner att det varit ett privilegium att få komma in i er värld ett par timmar. Hoppas att du fortsätter skriva hur det går. Så många perspektiv du beskriver och på ett så bra sätt.
Många styrkekramar till dig och familjen <3
Planen är att fortsätta skriva, Tack! ?
Tack för att du delar med dig! Två månader sen…för idag tre månader sedan fick min son hjärtstopp på ”öppen gata”. Han återhämtar sig nu i rask takt. Jag känner såå igen mig i växlingen mellan sorg över förändringarna och glädjen trots allt! Och tröttheten. Hoppas ni får en härlig semester:-)
Åhnej, en sak som jag tänkte där och då var just det, tur att det inte var nåt av barnen. Vad skönt att det gick bra för din son! Hur gammal är han? ?
Det går nog inte att gradera liv eller jämföra…en mamma ska ta hand om sitt barn när det krävs oavsett ålder. En partner ska vara ett stöd när livet är svårt, gissar att det känns ensamt när det inte är så! Han är 19, snart 20.
Nä det går inte att greppa eller värdera. Kram ? ?
?
Jag skulle bara in och läsa och kommentera. Men jag fastnade helt. Vilken resa du/ni gjort och gör, och så bra du skriver! Så hudlöst och lättläst, så innerligt och välformulerat. Jag kommer fortsätta följa dig på din fortsatta resa. Heja dig, och heja livet!
Tack! Vad glad jag blev av din kommentar! ? ?
Håller med Maria – du skriver så där som jag verkligen tycker om. Äkta, nära, naket och så oerhört lätt att känna igen sig i. För vem har inte varit med om de där “nu ska vi göra allt perfekt, fast sen kom visst livet emellan”-semestrarna…
Spanien blir bra!
Tack! Jo Spanien blir säkert fint. Och annorlunda. ?