Plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus, 5% statistik del 6

Det är ju bara 5% som överlever ett plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus.
Av de 10 000 hjärtstopp som sker per år i Sverige, är det bara typ 4 000 som får HLR och av de överlever omkring 500.
5%. 5 facking procent. Jag tror jag får en panikångestkräksattack nu.

Onsdag kväll 15/3 2017 Hemma på Färingsö
Jag tog hem lite broschyrer som låg på avdelningen från hjärt-lungfonden. De handlade om olika hjärtkärlsjukdomar. Nu är det dags att informera sig lite, tänkte jag. Haha, nu är det dags att inte sova en blund, borde jag tänkt. Helvetesjävlafuckingkukfan. Man lyckas idagsläget bara rädda 5%. Många ramlar ihop utan att nån ser eller märker det och av de få som överlever ett hjärtstopp är det ytterligare 30% som dör inom en månad.
Vad är det för jävla skitstatistik? Vafan ska jag med den till? Jag längtar inte längre efter att du kommer hem. Nähä du. Kommer inte på frågan. Nu får de faktiskt behålla dig en månad till med hjärtövervakning. Jävla hjärtsvag och glömsk. Vem vill ha hem nån sån? Nej tack, söv ner han snabbt igen och lägg han på IVA, där hade dom ju fet-koll.

Jag får inte bryta ihop, jag måste vara stark, jag får inte bryta ihop nu, barnen och Patrick behöver mig. Jag får inte bryta ihop. Sen hör jag sjuksköterskans röst i mitt huvud från tidigare idag: om du skulle bryta ihop så är det helt normalt, och vi kommer kunna hantera även det, säg till någon av oss bara.
Ok. Jag får inte bryta ihop innan jag har kommit fram till sjukhuset. Inte bryta ihop nu, vänta med det tills jag är på hjärtavdelningen. Ok! Håll ihop bara tills du är framme imorgon bitti.
Jag tar nån konstig valeriana-lugnande tablett från apoteket och somnar faktiskt.

Torsdag 16/3 kl 08.30 Danderyds sjukhus
Så fort barnen hoppar ur bilen vid skolan gråter jag. Och sen hela vägen fram till Danderyd. Det är så tyst i bilen. Och alla sånger på radion påminner om nåt med dig. Jag hulkar. Stönar. Skriker rätt ut. Äntligen framme. Magen knyter sig på parkeringen. Jag springer in på avdelningen, kollar in på ditt rum och ser att du lever, lämnar min väska hos dig och springer in på toa utan att kolla om du minns nåt.
Idag tar jag mig inte upp från toalettgolvet. Trycket över bröstet är olidligt och pulsen ökar, jag kan inte andas. Är det nu jag bryter ihop? Är det såhär det känns? Är det nu det händer?

Men så avtar det, jahapp. Här sitter jag på nåt äckligt landstings-toagolv som luktar handsprit. Jag reser mig, tvättar ansiktet, dricker lite vatten. Jag blir nästan besviken, men va fan kan man inte få bryta ihop nångång liksom? Jag vill också läggas in i en skön sjukhussäng, i ett tyst rum och gärna få nåt lugnande så jag kan sova. Sen rullar nån in en tv åt mig och nån annan som frågar vad jag vill äta. Skit också, att man ska va så jävla stark.
Sjuksköterskan fångar upp mig, när jag är på väg ut från toan.
-Behöver du prata? Jag har tid. Vi kan sätta oss här.
Han pekar på ett rum.
-Prata på. Babbla bara, jag är van.
-Den där jävla statistiken, är den sann?
-Har du läst i broschyrerna? Om man får ett hjärtstopp inne på sjukhuset är det bara 10% som kan räddas, utanför 5%.
-Så om han skulle fått ett till stopp, så hade det varit kört?
-I princip så, ja.
-Jag behöver få reda på saker. Som varför kom det två ambulanser, varför skulle vi åka helikopter, varför tog det så lång tid att komma fram till sjukhuset? Varför kom det poliser till ambulansen? Varför hade de en sköterska som bara var där för mig när jag kom till akuten? Varför stannade ambulansen flera gånger mitt på motorvägen? Varför inte KS i Huddinge? Varför var det så många läkare på plats och personal i ambulansen?
Medans jag rabblar mina frågor förstår jag svaret: de insåg såklart allvaret direkt och att det ev fanns en chans att rädda dig. Men ifall det inte skulle vara så, fanns det folk som skulle ta hand om barnen, om mig och om allt.
-KS i Huddinge har ingen hjärtmottagning på helgen, de gör inte ballongsprängning då. Man skickar alltid två ambulanser i såna här allvarliga fall. Dom stannade till för att skicka EKG från ambulansen till sjukhuset i förväg.
-Jaha, ok. men jag har fler frågor innan jag bryter ihop för dagen.
Varför mår jag såhär? Håller jag på att bryta ihop? Har jag informerat alla fel, när jag skrev att han har en hjärtinfarkt? Kommer jag någonsin kunna springa igen? Vem tar hand om mig? Vad ska vi göra i sommar? Vi skulle ju vandra till Kebnekaise igen. Det känns inte som att jag vill vandra omkring nånstans i fjällen, utan täckning eller hjärtstartare. Finns det ambulanshelikopter i fjällen? Finns det hjärtstartare på fjällstationerna? Men ska jag sälja mina cyklar? Kommer jag någonsin kunna träna igen? Kommer han kunna cykla i framtiden? Vad händer framåt? Varför åkte hans föräldrar hem?
Sjuksköterskan försöker svara och lugna mig och jag upprepar.
-Ok. Jag förstår. Vi måste avvakta och se. Antagligen kommer han att kunna träna som vanligt, bortsett från extremlopp.
Men vilka lopp är extrema? Hur ska jag veta det? Vem ska jag fråga om sånt? Hela min bekantskapskrets fyller mitt instagramflöde med coola lopp och sånt. Vad har jag för referensramar? Är förresten downhill extremt? Men om man bara kör grön och blå led? Och med en hjärtstartare i ryggan? Är ett marathon extremt? Ja ok, väldigt dumt. Halvmara då? Göteborgsvarvet i maj? Inte så bra. Ok. Men milen då? En mil är ok alltså? Men det där loppet var ju inte ens en mil.
*Andas*
Men jag då? Vad ska jag träna? Känns ju skitolustigt att träna för en Ironman om du säger att ett fjutt-fucking-marathon är obra för hjärtat. Ska han följa med och heja på, medans jag förstör mitt hjärta? Skitfan. Dom där rekommendationerna vid hjärtinfarkt då? Vad är det för nåt? Jag jobbar ju tom med hälsa och träning, det känns ju sådär just nu kan jag meddela. I typ 15 år har jag jobbat med det. Vet du att jag har gått en utbildning till rawfood kock? Vet du att vi har varit vegetarianer i typ 25 år. Mindre kött, hur ska det gå till? Herrejävlaskitfan. Det här är helt jävla absurt. Vilka jävla skitrekommendationer. Max 14 glas vin i veckan. Hur fan ska man hinna dricka så mycket? Måste vi öka vinkonsumtionen alltså? Inte det? Ok.
*Andas*
-Sorry.
-Nä det är ok. Det är mycket att ta in för dig och jag ser att du börjar förstå nu. Det är bra.
-Skitbra, det känns verkligen skitbra. Kan nån inte bara slå mig i huvudet så jag också glömmer lite grann?
-Man behöver inte ändra allt på en gång och man måste inte ta några beslut idag om framtiden. Vila lite just nu. Både du och han behöver vila.
-Men en mil är ju fan skittråkig. Då kan man ju faktiskt lägga ner det här med träning helt å hållet.
-Lagom är bäst, men som sagt vila lite först och ta beslut sen.
Vila? Vem fan kan vila med tre barn, hus, hund och en jävla hjärtsjuk man?

Kl. 22.30 Hemma i Färingsö
Jag kramar barnen extra hårt ikväll och talar om hur mycket jag älskar dom. Jag stannar lite extra hos stora killen, han är 15 år och lika lång som jag (184cm). Han har googlat sönder internet och kan allt om hjärtinfarkter. Han säger att de som inte överlever gör inte det för att man inte hittat dom i tid.
-Och pappa hittade de ju direkt, så det är lugnt mamma, de gjorde HLR på en gång. Och nu behöver hans hjärta bara vila, det kommer att bli bra. Sluta gråt nu.
Och så gråter jag för att min son tröstar mig istället för tvärtom. Skitockså.
-Kan jag ta bussen till sjukhuset imorgon efter skolan? Jag kan ta med Amadeus (lillebror, 11år).
-Det blir bra, då blir pappa glad och jag också. Så kanske vi kan äta lite glass efteråt. Sov gott!
Sen kom jag att tänka på att glass säkert innehåller sånt där skitfarligt fett som ingen bör äta. Skitfan hur ska vi någonsin kunna leva normalt igen?

Idag orkar jag inte uppdatera nån.

Nästa del

Se alla avsnitt med hjärtstoppstema

broschyr

10 reaktioner på ”Plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus, 5% statistik del 6

  • Pingback: OM du hade älskat mig. del 13 - Chaly.se Livet, träning och annan skit

  • Pingback: Dag 9-10, Plötsligt hjärtstopp, det börjar bli tråkigt nu.

  • Pingback: Plötsligt hjärtstopp dag 7

  • Pingback: Plötsligt hjärtstopp del 5 - Chaly.se Livet, träning och annan skit

  • 2 april, 2017 kl. 06:56
    Permalink

    Jag läser och gråter och skrattar och det kniper i hjärtat i magen i huvudet.
    Fina fina du ?
    Så stark du är. Så mycket du kan. Du är en ofrivillig hjälte och en dag kommer du och Patrick att prata om detta som en ond dröm och din kärlek till honom kommer att lysa igenom allt och barnen kommer att se vad som är viktigast i världen .

    Svara
    • 2 april, 2017 kl. 14:25
      Permalink

      Tack snälla du! <3 många kramar!

      Svara
  • 31 mars, 2017 kl. 06:02
    Permalink

    Hej, jag läser dina texter! ( är väninna till din mor )
    Min man dog på idrottsplatsen på Berliner Straße, just efter 5o-årsdagen som familjen firade med en resa till California.
    Ett telefonsamtal en underbar tidig kväll i maj 1991:
    Frau Wurmbach können Sie kommen? Ihr Mann ist was zugestoßen! När jag kom fram till idrottsplatsen stod ambulansen där, min yngre son Mats , hade samtidigt som min man, tränat i sin grupp o förstod allvaret, jag sa bara NEIN, NEIN, fick en spruta i armen o sa fortfarande bara nein, nein. Fick inte se min man…..
    Full av folk körde med oss hem, vilka?
    När Björn kom hem från sin Schiedsrichterlehrgang för basketboll sa jag rakt ut: Pappa är död. Björn stod rakt upp o hans ansiktsfärg förändrades till ljusgrön. Livet ändrades då för oss tre. Min man var precis lika fin som din. KRAM från Gunilla

    Svara
    • 31 mars, 2017 kl. 18:14
      Permalink

      Oh nein, wie schlimmm! Tut mir ja so leid!! Jag visste inte. Det är ju fruktansvärt. Fick ni veta varför det inträffade? Hur har det gått för dina söner? Fick ni reda på om det var ärftligt eller inte? många kramar

      Svara
  • 30 mars, 2017 kl. 23:48
    Permalink

    HHmmm… I sssooooo wish, I could understand a bit more of everything you’ve written on here.. :S
    how are you…? wie geht es euch..?

    Svara
    • 2 april, 2017 kl. 14:24
      Permalink

      Hej, funktioniert eigentlich google translate überhaupt? Patrick gehts jetzt schon viel besser, er ist zuhause aber noch 1 monat krangeschrieben. kram!!

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.