Plötsligt hjärtstopp på ett motionslopp, dag 7

Fredag 17/3 2017 Danderyds sjukhus hjärtavdelningen 

Du har äntligen fått eget rum och din EKG övervakas nu trådlöst. De ser dina slag via ett kontrollrum där det alltid sitter en sjuksköterska. Det känns ok, tänker att så borde han få det hemma sen, den kanske man kan få sno med sig? Du har fortfarande kvar din CVK på halsen (infart dvs en massa slangar som hänger) och enligt barnen är du numera en cyborg eftersom du har en stent inopererad i hjärtat. Coolt va? Du har fått en landstings-tisha och mjukisbyxor och blivit av med katetern. Det tyckte jag var skönt, du tyckte att “det var en mycket speciell känsla”. Och nu springer du ju på toa stup i kvarten, men det ska tydligen ge med sig. Du minns lite bättre också, eller är det inbillning? Jag vet inte, men jag hoppas.

Du står vid fönstret när jag kommer. Du har blivit så mycket rörligare så snabbt, det känns extremt obehagligt. Jag vill helst att du ska sätta dig ner, men jag säger inget. Jag kramar dig, men du är ledsen. Du undrar varför en nära vän inte hört av sig.
-Men älskling du pratade ju med honom i telefon igår.
-Gjorde jag? Ja det kanske jag gjorde?
-Han bryr sig verkligen jättemycket och alla är jätteledsna. Han ville komma och hälsa på men var jätteförkyld så jag sa att han inte fick. Du är ju extremt infektionskänslig nu. Det är överhuvudtaget jättemånga som hört av sig och jag har fått blommor hem, du fick inte ta emot doftande grejer i dina förra rum.
Du nickar och ler.
-Min lunginflammation är bra nu!
-Va? Är den? Vem sa det?
-Jag vet inte, men den är borta.
Men när sköterskan kommer visar det sig att det inte direkt var så och att du kommer få antibiotika intravenöst tills tis-ons och du måste ta dina tabletter. Han pekar på bordet.
-Nja, jag tänkte att jag inte behövde de där pillren längre.
-Hörrudu, det är inte förhandlingsbart, säger sköterskan. Allt jag ställer på ditt bord vill jag att du tar.
-Men hur länge ska jag ta dom då?
-Antagligen i resten av ditt liv.
-Va? Nääää, det tror jag inte. Du skrattar och hostar och jag tycker lite synd om dig. Shit vilken chock för dig när alla bitar faller på plats.
-Strategin är att inte säga allt på en gång, sa läkaren. Det är onödigt nu när han kanske börjar bli lite klar i huvudet. Men vi lägger fram lite broschyrer i helgen, så får vi se.
-Jodå, du kommer att få äta en hel del tabletter framöver, så att ditt hjärta mår bra. Jag brukar tänka att det är hjärt-vitaminer, försöker sköterskan.
-Vitaminer, bah. Du fnyser och sväljer tabletterna.

Du säger varje dag att du kommer ihåg igår och lite före det men sen är det inte så tydligt. Du resonerar kring politik, samhällsproblem, jobbet och trädgården. Du citerar boken du precis läst. Du låter som vanligt, kanske lite värre än vanligt, kanske lite mer benägen att försöka bevisa att allt är bra?
-Han ser att du blir ledsen och då fejkar han. Inte säkert att det är medvetet, säger sjuksköterskan. Men vi kan inte veta hur minnet är just nu, de kommer att testa honom idag, förhoppningsvis.
Så jag vet inte om jag kan lita på att du kommer minnas idag. Men det känns annorlunda. Jag kan inte sätta fingret på det, något i dina ögon kanske?
Hjärnskade-rehabteamet kommer äntligen.
De gör ett sk moca-test där jag inte får vara med. Testet är en kognitiv screening som ska kartlägga om det finns närminnesstörningar bla. Det går fort, kanske 10 min.
Testresultatet är inte helt 100 och jag hör bara att det är skitdåligt. Men det var det ju inte. Men såklart för en som i vanliga fall har alla rätt på Mensa-testet är det ännu jobbigare än för mig.

-Du måste ändå stanna kvar tills minst på tisdag pga antibiotikan och då kommer vi att göra ett nytt test. Hjärnan återhämtar sig lite för varje dag, ibland kan det ta någon vecka och först om ett år vet man om det kommer vara bestående skador. Kanske får du vara kvar hos oss ett tag eller om det funkar för hjärtat kan dagvård också fungera, då får du sova hemma.
Åh herregud. Då väntar vi tills på tisdag dårå. Skitkul. Sa jag att jag hatar att vänta?

Varför blir det såhär? Hur kunde detta hända?
Riskfaktorer vid hjärtinfarkt:
Rökning- nej
Högt blodtryck- nej
Högt kolesterol- du har extremt lågt, 1,6 “så lågt brukar man inte kunna få utan medicin” sa läkaren
Övervikt- nej, 5-6kg räknas inte
Diabetes- 4,6, nej
Ärftlighet- svag
Stress- jo

-Vad är det som har hänt egentligen? frågar du.
Läkaren förklarar igen, men det här är nog första gången som du kommer att komma ihåg det lite grann.
-Du fick ett stopp i höger kransartär, det är det kärlet som ligger utanpå hjärtat och förser själva hjärtmuskeln med blod. Utan blodförsörjning kan hjärtat inte fungera. Det är alltså inte det kärlet som rinner in i hjärtat utan det kärlet som sitter utanpå hjärtat. Han visar på en bild.
-När höger hjärthalva alltså höger kammare inte fick tillräckligt med blod började den löpa amok, det kallas kammarflimmer det slår jättesnabbt och jättesvagt. Då hinner det inte rinna ner tillräckligt med blod, hjärtat fylls inte och blodet pumpas således inte runt och då uppträder hjärtstopp, asystoli.
Varför det blev en förträngning kan man inte riktigt veta. Antingen var det nåt slags koagel-anhopning av blodplättar som täppte till ett redan trångt kärl eller i ett sår i kärlväggen. Eller så var det en inflammationen i kärlet som sprack, ungefär som en finne.
En annan läkare förklarar inflammationen, alltså det tjocka i kärlet mer som plack och fettinlagring. Det finns också forskning som tyder på att endotelet är tunt och känsligt och kan spricka pga den förtunningen.
Ansträngningen var en utlösande faktor på ett latent liggande problem. Det hade också kunnat hända i sömnen, eller på jobbet eller nån annan gång.
Eftersom hjärtmuskeln blev utan blod, slutade hjärtat att slå direkt och du måste ha ramlat ihop. Eftersom du kände att du tog slut och blev tröttare än innan, så var det säkert den begynnande hjärtinfarkten du kände.
Men nu gjorde vi en PCI där vi åtgärdade problemet. Vi satte in ett nät och tryckte ut kärlet inifrån, så den delen är fixad. Så ditt hjärta är bättre än innan.
-Så jag kommer kunna springa avsevärt mycket fortare nu.
-Teoretiskt ja.
-Här ska det inte springas någonting, någonsin mer. Säger jag allvarligt. Men kan det ha hänt för att han är så otränad?
-Ingen frisk, aktiv person i 40-årsåldern som du, kan träna så hårt att hjärtat stannar, det finns liksom ingen risk. Det var ett problem med hjärtat före loppet, men sen var loppet kanske den utlösande faktorn. Vi misstänker starkt en kranskärlssjukdom, ateroskleros, åderförkalkning.

Jag ger tillbaka din mobil till dig, eftersom du tjatar så mycket. Du måste lova att inte jobba. Du blir sur och säger att du bara måste kolla en grej och boka av nåt möte. Jag säger nej och ger dig onda blicken och påminner att vi skulle varit i New York idag, så det finns inget att avboka. Det är då du kommer på att du inte vet vilken dag det är och sen är jag endock skitorolig för att du ska trassla in dig i nån diskussion på Facebook som du inte kommer ihåg och som jag sen måste reda ut.

Ikväll blir det Tacos med barnen och imorgon kommer svärmor. Jag pratar med hunden efter det att barnen lagt sig med sina paddor och tänker att jag nog håller på att bli galen så trött är jag.

Läs vidare del 8

Tidigare delar:

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, del 1

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, dag 2

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, del 3

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp del 5

Plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus del 6