Utgångsläget vs resultat, varför tar ingen hänsyn till det?
Det verkar ju som om vissa har ett ganska bra PersonSämsta när det kommer till löpning, typ sämsta ever är 6 min/km.
Varför kan vissa bara sprinta milen helt fucking otränade på typ under 60 min? Uppvärmingstempo. “Jag tog det lite lugnt” liksom. My ass. Hjärtattackstempo, det är vad det är!
Midnattsloppet förra året på 1h 12 min
Borde man inte alltid ange sin sämsta tid samtidigt med sitt PersonBästa? PersonSämsta vs PB.
– Vad springer du milen på?
– Nu springer jag på 59 men mitt sämsta var 63 min.
– Vad springer du milen på?
– Nu springer jag på 59 men mitt sämsta var 63 min.
Jämföres med: – Nu springer jag på 60 och mitt sämsta var 75.
Låter inte lika bra?
Jag har förbättrat mig med 15 min. WOW!!
Jag efter tjejmilen 2013, på 1h 13min.
Är det medfödd syreupptagningsförmåga som gör skillnaden? Medfödd smärtålighet? Att man idrottat när man var yngre?
Vi är alla olika och man tävlar bara med sig själv. Jo Tjena!
Har ni tänkt på att typ ingen har sprungit milen över 60, för om man gör det så skäms man och håller truten.
Tystnad.
– Nä jag springer inte så fort.
– Nä jag springer inte så fort.
Men du springer och du har sprungit 1 mil!
I år bara ska jag under timmen. Och testa Om det är lathet som ligger bakom. Och om det var för lite löpträning förra året. För det var det ju absolut.
Men jag är ändå hemskt avundsjuk på er som börjar springa på mitt måltempo direkt, utan tårar och smärta.