Vilken jäkla rysare.
Jag var så nära det där repet att det inte ens var roligt. Fick tigga mig under det vid ett tillfälle, ett annat så drog de repet bakom mig, en tredje så sa han ok du får åka vidare.
“Buss eller skidor?” Var frågan om man klarat repet. -skidor såklart!
-ja då får du åka vidare på en gång!
Två muggar blåbärssoppa, en vatten och påfyllning av älskling som stod med choklad och gelé. Toalett? Nästa depå!
Och vidare. Min projekterade tid för nästa kontroll var 30 min försent. Jag skulle in köra in 30 min. Det du Kalla!
Men det gick det med, bara jag skärpte till mig lite.
Mångsbodarna, fortfarande i tid.
Shit vad backigt det var. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade! Både i utförs- och i uppförsbackarna. Jag var ju tvungen att satsa lite och bara åka på nu när det vart bråttom. Slut var det med knäppa-loss-skidorna-och-gå i backarna. Sånna fjanterier har jag liksom inte tid med längre. Shit vad läskigt!
Jag trodde repet bara var för ena riktiga otränade slöfockar :), eller gamla sjuklingar. Inte för en oskidvan jänta. Men det är klart, jag åkte ju lika sakta som dom långsammaste i loppet!
Man fick snällt lämna tillbaks sin pannlampa vid målgång. Dåligt!
Det vart mörkt innan de sista 100 (inkl undertecknad) fick sina pannlampor. Och det var inte de små backarna man skulle åka i då, helt mörkt. Ramlade förstås, igen. Jag har nu ont i båda sidorna av höfterna, lär ha blåmärken imorgon. Tårna var blåa redan idag.
Jag åt allt jag kom åt, allt jag hade i fickorna (bars, snickers, godis, massa gelé blä). Jag lärde mig snabbt äta en gelé i farten och sen efteråt pula ner den i fickan igen. Fy på er som slängt en massa skräp i spåren.
Spåren var isiga och fästet var obefintligt, dvs det var bakhalt. Jag stakade mig igenom 9 mil. Stakning med frånskjut och vanlig stakning. Mina axlar smärtar. Ryggen gjorde bara ont de första 2 milen, sen var den tyst.
Vi fick nya spår mot slutet, två skotrar åkte fram och tillbaka och fixade.
Min vallning kostade 1000kr. Just saying. Inte ens proffsvallning fixade föret och jag hade ingen tid att valla om.
Jag kan inte rekommendera någon att köra ett Vasalopp med så lite träning (5 mil) men det var kul också, fast det gjorde ont.
Första delen i en svensk klassiker avklarad. På tisdag börjar halvklassikern och jag kan helt ärligt säga att jag längtar verkligen inte efter det!
På väg mot start, ca 30 min försenad. Den halvtimmen hade jag verkligen behövt!
Tack! Nästa år hänger du väl på också?
Så strongt!!