De skojar och springer och skuttar, som vilka gulliga små bergsgetter som helst.
Fördelen med att ha tre barn, är att man kan lämna ett barn hemma och få en helt harmonisk familjeutflykt. Två barn är som en varm mysig fikapaus. A walk in the park. Som om jag låg i en solstol hela turen. Ljuvligt! För att spä på det hela lämnade vi även Patrick hemma. Fantastisk harmoni. Ni anar inte. Rekommenderas.
Med det förbehållet så:
Vad kul det är att vandra med barn! När vi hade gått upp till toppen satte jag mig ner. Barnen hade sprungit i förväg upp och ännu längre bort. Jag fick ropa:
-Hallå! Barn! Vill ni inte ha lite fika?
-Va? Fika?
-Ja! Mamma! Du är bästa mamman!
Åh vad gott! Och vilken fin utsikt och vilket vackert väder!
Och hunden är glad och tittar på renar. Och renarna är fina och stenarna är vackra. Jag älskar fjälluft! Och jag älskar branta backar och fika uppe på toppen. Nipfjället levererar.
Och nu måste ju detta äckligt glada inlägget vara slut för annars tappar jag ju alla mina läsare.
Kram på er!
Fakta Nipfjället: Två toppar – Molnets topp (1191möh) och Lillnipen (1100möh).
För att komma till Molnet från sommarparkeringen, går man till höger med städjan i ryggen, sommarleden är ibland lite svår att se men det upp och nervända paraplyet, som du ser längst upp, är typ riktningen mot toppen.
Lillnipen är unik för att man kan komma nästan upp på toppen med bilen. Sommarparkeringen ligger på 1000 meters höjd, så en liten pensionärspromenad, så är du uppe. Jobbigare än man tror.
Det blåser på toppen, som fan. Ha med mössa och vindjacka även om det känns svettigt på parkeringen.
På vägen mellan vinter- och sommarparkeringen finns Trollvägen. En rolig villfarelse eller en bit magisk väg där jordens magnetiska strålning är störd så bilen rullar uppåt. Måste testas! Funkade på cykel också. Skitskum känsla. Barnen älskar det. Speciellt om man berättar om trollen…
