Att fjällvandra med barn, mot Kebnekaise!

Att vandra med barn som helst vill spela dator, en följetong. Nästa mål: Kebnekaise, tänkte jag. Och det är jag som bestämmer, eller?

-Men måste du inte boka in oss på fjällstationen?
-Det var ganska dyrt.
-Men hade du inte kollat det?
-Med hund så kan vi inte bo på sovsal.
-Nä, sovsal går liksom bort ändå.
-Vi kanske kan tälta istället?
-Tälta?

På Intersport i Kiruna:
-Hej, vi tänkte tälta lite, vad har ni för tält?
-Vart tänkte ni tälta? Undrade expediten.
-Kebnekaise.
-När då?
-Ikväll, typ.
-Okejjj! Det kommer nog inte bli minusgrader, men det är bra att ha rejäla grejer såhär års. Inget campingtält!
-Minusgrader?
-Ja och just nu är det ju fint. Så jag tror ni slipper minusgrader. Så du kan välja mellan dom här, dessa är våra olika trekkingtält. Hon pekar. Hur många är ni?
-5. Har ni nåt på rea?
-Ja, vi har lite rea i källaren. Du kan ju också välja två mindre tält, om det funkar för er. Kanske blir lättare att bära om ni ska vandra.
-Ok. Vad behöver vi mer? Sovsäckar och liggunderlag, kanske?

Jag köpte två tält, ett på rea och ett på erbjudande, ett 2 manna och ett 3 manna, 5 sovsäckar, 5 liggunderlag, inga kuddar (det ångrar jag). 5 kåsor, 4 plast gaffel/knivar (vet inte hur jag räknade). En ryggsäck till. Massa frystorkad mat, en extra gas. Torrfoder till hunden på hundaffären. Typ 4 kg kycklingkorv på Ica, som barnen gillar. 2-3 kg mini-snickers och annat godis. En till ryggsäck på Jula. Och strumpor. Alla fick två par vandringsstrumpor. Nu är vi redo. Typ.

-Mamma jag vill inte campa!
-Vi ska INTE campa!!!! Vi ska vandra!
-Ingen skillnad mamma, jag vill inte bo i campingtält.
-Jag har köpt trekkingtält, inte nåt jävla campingtält. Det funkar inte såhär års.
-Ingen skillnad, jag vill inte gå.
-Vi ska inte gå, vi ska vandra.
-Ingen skillnad. Jag tänker inte vandra. Jag tänker inte. Och du kan inte få mig att göra det!
-Vi ska ju kolla om det finns Pokemóns på Kebnekaise.
-Dom kommer inte släppa spelet nu, mamma.
-SKA DU HA EN SNICKERS? Ta din ryggsäck nu så går vi.

Kl 17.30 anländer vi äntligen i Nikkaluokta. Här måste man lämna bilen och leden mot Kebnekaise fjällstation börjar. Kanske, kanske skulle vi kunna gå hela vägen ikväll, det var ju bara 19km och midnattssol. Eller snarare midnatts-åska.
-Ursäkta jag har en fråga, alltså vi är ju inte sådär supervana att vandra och jag ser att det regnar och åskar. Är det safe att gå mot Kebnekaise ikväll?
-Ja alltså jag hade gått ändå, sa grabben på Nikkaluokta fjällstation, man är ju skyddad av bergen och så.
-Hur menar du skyddad av bergen?
-Ja det beror ju på hur långt ni tänkte gå och så. Alltså ni har ju missat sista båten.
-Jo vi tänkte nog gå till Kebnekaise.
-Ja alltså efter ett tag är ni ju skyddade av bergen.
-Ska det regna mer nu?
-Ja det ser inte ljust ut. Och lite åska. Är barnen rädda?
-Nä det tror jag inte. Men du hade gått ändå? Men det är inte som när man spelar golf, att man inte ska gå ut när det åskar?
-Va? Nä det vet jag inte. Ja, jag hade gått. Du har ju skydd av bergen och så.
Jag köper ett vattenskydd till Patricks ryggsäck som inte hade något inbyggd. 299:- tjena. Och sen en vattenflaska för 250, hoppsan.
-Vad sa han? Frågade Patrick
-Jo vi har ju skydd av bergen och så.
-?
-Ja han sa så och att han hade gått ändå. Vi får väl krypa in i en grotta eller nåt.
-Vilka grottor då?
-Jag vet inte.
-Finns det björnar här?
-Jag vet inte.
Lets go!
Och sen går vi. Tre barn, 9, 10 och 14 år. En lite gnällig man, en unghund och jag.
Alla bär en ryggsäck, barnen fick 3-4 kg var, jag 20 och Patrick 14 kg. ‘
Alla fick varsin snickers och såna där jellybeans. Några kalla solstrålar hittade ut och alla var nöjda så långt. Vi såg nästan lite proffsiga ut. Det här kommer gå fint. Jag känner det på mig.