Jag säger upp mig

Mellanmål. Ett trevligt litet mål efter skoldagens slut. Vi står i köket och samtalar i godan ro. Solen lyser in genom fönstret och fåglarna kvittrar utanför. Jag berättar precis om hur rolig hunden var när hon simmade, när dottern helt plötsligt anlägger en ton som om hon är befäl i flottan.

– Mamma du ska bre min macka
– Men varför det? Är det inte bättre att du lär dig?
– Men jag vet redan hur man brer en macka.
– Ok. Men då behöver jag ju inte bre den.
– Jo, mamma. Det är ditt jobb som mamma.
– Mitt jobb som mamma är att se till att du blir en självständig kvinna.
– Jag vet hur man hyvlar ost redan, så det kan du väl åtminstone göra?
– Ok.
Jag hyvlar, det blir ju alltid lite fel när hon gör det, inte så rakt och snyggt. Hon har ju rätt. Men mest hyvlar jag för att hon ska bli glad. Jävla curlingförälder man är. Hela mitt liv gå överhuvudtaget ut på att barnen ska bli glada. Jag orkar inte alla jävla konflikter hela jävla tiden. Jag lägger osten på mackan.
– MEN MAMMA! INTE LÄGGA OSTEN PÅ MACKAN! befälsrösten är tillbaka och hon knäpper på osten med fingret, sådär nonchalant.
– What?
– Du la osten fel.
– Men då behöver du faktiskt inte skrika åt mig sådär!
– Lägg inte osten sådär!
Jag stoppar osten i munnen, jättesnabbt.
– Mamma! Nu får du faktiskt hyvla ny ost!
– Nä det tänker jag inte! Jag säger jag upp mig!
– Det kan du inte.
– Jodå. Jag tar min osthyvel och går. Och så tar jag min sista lön nu tack!
– Vadå? Du kan inte säga upp dig. Du får ju ingen lön.
– Då tänker jag prata med facket. Sånt här ska man inte behöva stå ut med på sin arbetsplats.
– Men mamma, snälla fortsätt hyvla ost.
– Nähä du!
– MEN JAG KAN JU INTE HJÄLPA ATT DU LÄGGER OSTEN FEL! hon gestikulerar frustrerat med armarna.
– Nä och jag kommer inte tolerera att du skriker åt mig.
– Men mamma..
– Kalla mig inte mamma, jag har faktiskt sagt upp mig.
– Men det kan du inte!
– Joho. Och så kan du anställa nån ny mamma, en som jobbar gratis.
– Det är ingen som vill ha det jobbet.
– Nä just det. Vilken tur att du kan bre mackan själv. Du behöver ingen mamma till det.
– Det är faktiskt du som har valt att skaffa barn. Då får du faktiskt vara kvar.
– Du kan säkert lägga ut en annons på blocket. Det finns många som vill jobba med barn.
– Det finns det inte, jag kommer säga att jag är jättejobbig.
– Nä, du har rätt. Det är nog inte så många som vill ha dig.
– MAMMA!!
– Kalla mig inte för mamma, jag har sagt upp mig. Du får ringa till pappa.
– Men åh, nu är du jättejättejobbig, mamma!

Se till att inte missa nya inlägg, gilla mig på Facebook
[instagram-feed]