-Ringa in värderingar som ligger i botten av ditt liv. Vad bygger du allting annat på?
-Sen pratar du och förklarar för de som sitter bredvid dig, om varför du har ringat in alla dom.
Jag är i Åre på konferens med Influencers of Sweden . En unconference, alla bidrar, alla ger av sig själva. En uppsluppen stämning. Jag är nervös. Mina värderingar är inte fina. Tur jag inte känner nån här. (Om du vill veta mer om vad en unconference är läs här: What is an unconference?)
Ok! Hjälp. Var saklig. Förklara. De kommer antagligen tycka att jag är en hemsk människa, prestationsinriktad och dan, helt utan medmänsklighet och empati. Men jag får strunta i det. Omvärdera mina djupaste värderingar får jag göra nån annan dag. Kör!
Jag är effektiv, jag hatar att vänta. Jag är flexibel för att jag behöver vara det för att kunna vara effektiv. Effektivitet går före allt. Förutom när jag är ute med hunden. Då kan jag gå en omväg och strosa med henne på random obetydliga vägar, inte bli klar, inte gå hem.
Frihet är viktigt att inte glömma bort. 9 år kvar innan alla barnen tagit studenten och körkort. Sen är vi fria. Och jag vill då vara flexibel. Flexibel med bostadsort och arbete. Flexibel med pengar.
Självständigheten är viktig. Men hit måste jag be att få återkomma till.
Jag gråter. Inombords. Kan jag släppa det? Varför gråter jag fortfarande när jag tänker på detta? Helvete! Mitt vanliga liv, är det gråt och panik det?
Kreativitet vill jag ha mer av i mitt liv. Jag kan liksom inte rita eller sjunga, så jag får skriva. Passion för ordet, för hur man kan använda ord på ett kreativt, effektivt och enkelt sätt. Passion överhuvudtaget är viktigt. Lite go, lite spänning, lite nåt annat.
Jag vill ha en utmanande och utvecklande vardag och fritid och liv. Jag tror att man måste utmana sig själv för att utvecklas, för att våga.
Mer äventyr i mitt liv. Mer saker utanför komfortzonen, mer saker som gör att hjärnan får en paus.
Självständighet för att jag måste kunna försörja mig. Själv. Dessa tankar plågar mig fortfarande. Vad gör jag.
Ifall han dör och jag blir ensam. Ifall man blir ensamstående. Läs mer om min mans hjärtstopp här
Mina 10 minuter är klara. Ingen tyckte jag var patetisk. Tror jag. Jag är lugn och ledsen. Och så är det nästa persons tur.
Jag avundas nästan andra personers värderingar, kan man göra det? De känns bra. Bättre. Kloka lugna tankar. Ingen hets, ingen prestation.
Kanske kommer jag dit. Sen.
