Kan man fasta efter hjärtstopp?

Kan man fasta efter hjärtstopp? Vill man fasta efter hjärtstopp?
När vi kom hem från IVA väger Patrick 89 kg. Hans övre gräns för att få ett BMI på 25 dvs vara normalviktig (inte det bästa måttet, men för att ha något att utgå ifrån) är 86 kg.
Patricks vikt nu: 102,7 kg.
Min känsla: Panik.
Patricks känsla: Det är lugnt. Det löser sig.

Vår typiska rundgångs-diskussion:
-Men jag är bra nu, de har fixat mig. Jag är bättre än innan. Jag behöver inte gå ner i vikt eller träna, jag har inget behov av det.
-Hur kan du säga så?
-Det finns ingen anledning, jag mår bra.
-Va, vad menar du?
-Att det är så?
-Du har ingen anledning att träna?
-Nej. Jag kan inte komma på nån enda anledning faktiskt, jag är inte motiverad.
-Du behöver motivation?
-Det hade varit bra, ja.
-En hjärtinfarkt innan du fyllt 40, är inte det motivation?
-Jag äter ju en massa mediciner mot det där.
-Så då kan det inte hända igen, tänker du?
-Men jag är bra nu, de har fixat mig. Jag är bättre än innan. Jag behöver inte gå ner i vikt eller träna, jag har inget behov av det.
Här nånstans börjar jag gråta och skriker han får fan hitta en annan familj, om han inte tar tag i sig själv.
Vilket resulterar i ytterligare en välkänd diskussion som inträffar ungefär kring nyår:

Nyår 2018:
– Jag kanske ska ha som nyårslöfte att börja träna.
– Ok.
– Och gå ner i vikt.
– Ok.
Har vi pratat om det här tusen gånger kanske? Han gör nån diet, går ner och håller vikten typ ett halvår. Sist juicefastade han och sprang ett lopp. Det gick inte så bra.
Min känsla: Panik
Patricks känsla: Det här blir lätt. Som en plätt!
Jag säger:
– Jag är inte din läkare. Du får ringa han och fråga.
– Fråga om det är ok att jag går ner i vikt?
– Du äter en massa mediciner, jag vet väl inte om någon är farlig om du bantar. Fråga om det är ok att du går drastiskt ner i vikt.
– Vadå drastiskt?
– Bara ring och fråga är du snäll.

Patrick är allt-eller-inget-mannen. Han kör all-in, annars får det va. Det gäller egentligen allt. Så när han ska äta äter han mycket. När han ska träna, tränar han hårt. Oftast så hårt att han behöver ett halvår för att någonsin vilja träna igen.
OM han ska banta så slutar han äta. I princip.

Patrick ringer.

-Hjärtsjuksköterskan hade aldrig fått frågan förut. Hon var tvungen att kolla med läkaren.
-Vilken fråga?
-Om det var ok att gå ner i vikt när man åt hjärtmedicin.
-What?
-Ja, hon sa så. Men det fanns inga medicinska skäl som gjorde att de kunde avråda mig. Men de tyckte ju att jag skulle köra på medelhavskost, det var det bästa sättet. Men det gör vi ju redan.
-Vad sa hon då?
-Att de rekommenderar medelhavskost och långsam viktnedgång.
-Men det tänker du inte?
-Nä, det är ju jättetråkigt att gå ner i vikt långsamt.
—–
Patrick anmälde sig till ett program på gymmet. De äter pulver i tre veckor, det är så lågt med kalorier att det räknas som fasta. Det är möjligt att han hamnar i ketos också, dvs att han börjar förbränna fett istället för kolhydrater. En viktminskares våta dröm. Sen tränar han med PT 3 gånger i veckan och kör crossfit. Han får även mentalcoaching och träffa andra som också vill gå ner i vikt.
Startvikt: 102,7 Mål: 89 kg.
Sa jag att han var en allt eller inget man?

Mina tankar kring det här?
Jag hade ju aldrig rekommenderat att någon försökte att gå ner i vikt med pulverersättning. Helt enkelt för att det är så svårt att bibehålla.
Men Patrick är hård. Allt eller inget.
Motivationen är en viktig faktor, speciellt när man har en så deppig inställning till viktminskning som Patrick har. Lite grinig sådär och uppgiven. Det är lättare för honom att äta något annat, än att bara äta mindre av den mat vi redan äter.
Han gillar att känna sig mätt och han älskar matkoma.
—–

Han upplever nu efter två veckor med pulver att han är klarare i huvudet och lättare.
Han kommer att gå ner till sin målvikt ganska snabbt och det svåra är ju som sagt att hålla den, så pulvret kommer att fasas ut. Han kommer att introducera en måltid i taget och han får stöd av en tränare på gymmet.
Jag har tidigare varit hans viktcoach och jag känner att det inte funkar längre, det kanske egentligen aldrig har funkat, folk säger ju att man inte ska coacha de man bor med, men det var enkelt.

Övervikt och stillasittande livsstil är en av de riskfaktorer för hjärtsjukdom som vi kan påverka. Stress naturligtvis också, men den har han jobbat ganska hårt med. För att kunna träna behöver han gå ner i vikt. För att ta tag i det behöver han se resultat snabbt i början.
Just nu har han ångest över att han aldrig mer får äta mat. Vilket ju förstås inte är sant, men han tänker inte helt rationellt. Han tänker allt-eller-inget.

Se till att inte missa nya inlägg, gilla mig på Facebook
[efb_likebox fanpage_url=https://www.facebook.com/www.chaly.se/]