Jag säger upp mig, precis som varje jul

Nu har jag fixat allt. Jag försökte anstränga mig lite extra. Tänka till en vända till med presenterna och planera maten så det blir bra för alla. Och varför då? Vi kommer ju ändå göra exakt som förra året. Varför inser man inte det.
Jo men för i år ska vi inte äta så mycket skaldjur till lunch och äta mer svenska saker till middag och i år ska vi verkligen titta på Kalle Anka.  Allihopa i soffan och sådär mysigt, som det är hos andra.
Men ändå så har jag skickat Patrick på gymmet och städat hela jävla huset själv. Han stressar mig precis som vanligt. Jo för han har inte köpt några presenter, så nu har han ågren. Men. Vi sa ju att jag skulle fixa allt. Precis som alla år. Åk till gymmet. Du kan inte gå mig på nerverna nu.
Varför sa vi upp städaren? Jag minns inte. Jävla dåligt beslut. Jag står här med städambitioner, så små, så små. Bara dammsuga och torka bort fläckarna. Men ändå. Det blir likadant som förra året. Fläckigt på våra oändliga kvadratmeter. Allt kommer bli som vanligt.
Sen kommer dom till lunch och morfar kommer att blanda ut champagnen med juice och mormor kommer klaga på det direkt. “Ge honom nåt billigt att dricka”, kommer hon säga. Han känner ändå ingen skillnad och jag kommer ge han lättöl från Lidl och den kommer han hälla juice i och ingen kommer klaga på det. Vi kommer att ha glömt att köpa julmusten precis som vanligt, för ingen vill ha. Nä, ingen vill ha förens vi sitter där utan julmust. Då vill barnen ha det helt plötsligt. Out of the blue, liksom. Då fixar morfar det. Då är vi glada att Ica har öppet. Fast det är ju inte som förr. Allt borde vara stängt på julafton.
Barnen kommer bli besvikna i år, precis som alla år före det. Antagligen kommer någon gråta redan till gröten och morgonpresenten. Antingen kommer de gråta för att gröten var för söt eller för torr eller för osöt, eller för att hen inte gillar SÅNHÄR gröt, att jag inte tänkte på det. Världens sämsta mamma. Eller så gråter de över att morgonpresenten var tråkig, inte nåt man önskade sig eller, ve och fasa, så gråter man för att den var precis det man ville ha för då inser man att det inte kommer någon bättre klapp på hela julafton.
Det kommer inte att vara perfekt städat och det kommer inte vara nya lakan i alla sängar. Ingen kommer märka det, precis som alla år. Intentionen är god och jag får leva med att det inte blir enligt den standard som när min Oma levde. Då var det så rent att man kunde äta en julkorv som man hade tappat på toalettgolvet. Här hemma hos mig är det bara hunden som kan tänka sig äta ramlade saker, hon är snabb. Ingen annan hinner ens fundera på den där fem-minuters-regeln.
Vi kommer som varje år inte ha någon julskinka och mormor kommer gråta en skvätt. Hon flyttade hem till Sverige för att få lite julskinka. Bara därför. Men vi fortsatte med traditionen som amerikanerna tillförde den tyska stad där vi bodde. Amerikanerna var där för att hålla koll på tyskarna efter kriget, det kändes tryggt tyckte jag när jag var liten, trots att jag var tysk. Jag tycker fortfarande att det är gott med kalkon. Fast som varje år, kommer den vara för torr, eftersom vi gräddar den för snabbt eller nåt.
Jag försökte i år igen att pynta granen snyggt. Stilrent i silver och vitt. Barnen förstörde allt som vanligt, med hempyssel i rött och gult. Granen har dessutom redan börjat barra, att man aldrig vänjer sig? Rödvinet som vi tänkt passar perfekt till kalkonen kommer som vanligt ha luftats för sent och det är ju alltid för kallt i förrådet, men vad gör väl det när man har juice i champagnen, så vi dricker det där dyra vinet ändå.
Vi har inte hunnit baka pepparkakor och knäcken har vi glömt.
Barnen vill inte ha julmust längre. Varför köpte vi inte Fanta?

Och jag säger upp mig, både som mamma, julens projektledare och som medlem i denna familjen. “Nej, ni får klaga hos pappa, jag har slutat, med omedelbar verkan.”
Jag sätter mig med glöggen i soffan och kollar Facebook, där är alla glada, precis som varje år och hoppet föds inför nästa år. Då ska vi minsann vara ute i god tid och göra som alla andra….

Ps. Tack mamma, för att du gör julen så underbar och för att ni envisas med att fira hos oss varje år, utan dig skulle jag inte ens försöka anstränga mig. Älskar dig!

 

Se till att inte missa nya inlägg, gilla mig på Facebook eller följ mig på instagram:

[efb_likebox fanpage_url=https://www.facebook.com/www.chaly.se/] [wdi_feed id=”2″]

 

https://refer.creativelive.com/s/danckwardthttps://refer.creativelive.com/s/danckwardt