Första turen på racern ute i år! Yippiiii!
Vi har bara en bil just nu, så antingen cyklar jag till simkursen eller så blir det ingen kurs.
Men så slår det mig, vad mörkt det är! Bäcksvart. Shit, det hade jag inte räknat med. Pannlampa på och lampor och reflexväst och rolig blinkande rosa reflex.
Kanske skulle jag köpt en dyrare pannlampa ändå. Nä, det här blir ju farligt.
Lampans svaga sken.
-älskling jag kan nog inte cykla till simningen ändå, det är för mörkt ute!
-det blir bättre när du väl är ute, då känns det ljusare. säger mannen.
Jaha, jag trodde man få skulle krypa ner i sängen igen. Kl är 04.30. Simningen börjar 06.15. Det är 2,5 mil.
Och som OM det blev ljusare. Ojojoj! Sååå ljust. Jag såg ingenting.
Och det är kallt.
Men det är väl lika bra att skärpa till sig lite. Ska ju ändå cykla Vättern, i mörker, mitt i natten. Så det var bara att ge mig ut.
-Vättern here we come!
Jag tänkte att morgonturen skulle vara frisk, crispi, soluppgång och fågelkvitter.
Det var mörkt, molnigt, tyst och rått.
Och mörkt.
Man ser ju lite sträck på vägen. Jamendåså.
Jag och Bianchi var ute på vägarna. Jag, cykeln, gruset och lastbilarna.
De har ju förstås inte sopat cykelbanorna och gatubelysningen börjar först på Lovön, det är väl en dryg mil hemifrån.
Jag tänkte på det där cykelloppet i france som går på grusväg och kullersten “Paris-Roubaix”, när min cykel studsade över gruset. Minsann! Jag skulle klara det! Om dom inte får punka, varför skulle jag?
Vem fan är upp kl 04 för att cykla? I mörker?
Är du inte riktigt frisk?
Nä det är tur man har en man som säger: -så jäkla mörkt är det faktiskt inte!
Det gick bra. Och det var kul och skönt att simma efteråt!
Har aldrig simmat så bra faktiskt.
Och ja just det jag cyklade i min längåkningsjacka och ett par cykelbyxor från Lidl som kostade 37,50kr. Ingen bild på det ;).
Kram
Hej på dig Mona! Nu får du ta och tipsa mamma om bloggen, hon har ju inte hittat den än :). Kram på dig, hoppas vi ses snart!
Kjære lille søte deg! Glad jeg ikke er din mamma, jeg ville ha vært veldig veldig engstelig for alt du utsetter deg for. Men jeg er engstelig likevel jeg….. Kan du ikke finne på et sted å trene som ikke er SÅ langt borte, og SÅ tidlig på morgenen. Ja, det blir jo lysere, men i mellomtiden er det mørkt. Hilsen bekymret familiemedlem Mona