Det är 4 månader sedan nu. 4 långa, konstiga månader. Om en vecka fyller du 40 år. Jag gråter lättare, får ofta stresspåslag med svettningar och är lite mer labil än vanligt.
Du mår fint. Sjukt fint.
På uppföljningsbesöket hos sjukgymnasten i veckan fick du alla rätt på alla fystester.
-Så stark har ingen vi inte testat här förut varit, du kan nog avbryta nu.
Du har ju skött hjärt-rehabben exemplariskt, kanske gjort lite mer och det har gett resultat.
Först om ett år är nästa läkarbesök. Du tillhör inte längre något specialistteam. Dock finns du med i ett hjärtregister, där alla dina mediciner finns listade. Vid en olycka kan det vara avgörande att läkaren vet om att du äter blodförtunnande tex.
Men hur mår du egentligen?
-Jag mår bra. Det är ju helt sjukt att jag mår såhär bra.
-Det är väl skönt.
-Jo, men alla förväntar sig att jag ska må dåligt eller ha problem och så mår jag såhär bra. Folk blir besvikna.
-Blir dom?
-Ja. Som när jag kom tillbaks till jobbet och så har dom läst din blogg och så får man reaktioner som “oj, är du ute och går-helt utan kryckor?” “Men du ser ju fräsch ut!” “Jag trodde att du skulle vara mer blå i ansiktet, typ.”
-Ja, nä det syns ju inte på dig direkt.
-Jag är läkt nu. Hjärtat är inte mer än en muskel, den gick sönder och nu är den läkt. Som vilken muskelbristning som helst.
-Nja, du hade inte riktigt en muskelbristning i hjärta, väl?
-Nä men du fattar vad jag menar.
-Muskelbristning gör ont.
-Ja, jag vet att det var ett kärl som täpptes igen och allt det där, men det blir ju syrebrist i hjärtat på samma sätt som en muskelbristning. Och det är läkt nu för länge sedan.
-Och hjärtat slappnade av för mycket och stannade. Den lilla detaljen är ju inte så nyttig.
-Äsch, de hittade felet och fixade det.
-Men hur känns det då?
-Det känns helt ok. Och det känns inte helt ok att vara så oberörd. Folk vill att jag ska ha kommit fram till nån ny livsfilosofi nu, men det har jag inte. Jag trivs här där vi bor, med dig och barnen, jag trivs med sommar och jag tycker vi haft det bra i Spanien. Det är inte så mycket mer. Jag är en mycket enkel man.
-Nä, det är du ju inte.
-Det är så att andra har tänkt på händelsen mer än jag. Andra i vår närhet har förändrat sina liv mer än vad jag har gjort. De är oroliga för hjärtinfarkt och tänker på vad de äter och så.
-Men hur tänker du kring det då?
-Jag tänker att jag vill fortsätta med en bra träningsrutin och äta mer fisk.
-Ok.
-Ja, det fanns inte så mycket att ändra på när det gäller vår kost och vi tränar redan. Bara att få till det mer regelbundet, hade varit bra.
Och så vill jag renovera huset också. Så vi får som vi vill ha det.
-Är det det du vill göra med ditt liv? Renovera?
-Vi får väl se. Vi får väl se.
