Hellweek. Men va fan…

Vi möts upp klockan sju. Alltid kul att träffa de andra deltagarna från utbildningen. Alla är glada, jag är pirrig. Längtar till fjällen. Det ska bli så skönt. Underbart väder utlovas. All packning pressas in i bilarna. Vi slår oss ner på sätena. Förväntansfulla. Lutar mig bakåt och funderar på vilken bok jag ska lyssna på. Men vad nu? Vi svänger bara runt hörnet. Alla ut. All packning ut.

– Ta ut all er mat och stoppa dom i era små ryggsäckar och så ger ni dom till mig. Allt ska ut.

-Hurdå allt?

-Allt. Vad är det du inte förstår? Allt ätbart.

-Godis?

-Ja. Allt man kan äta och läppsyl. De kan man också äta.

Men va fan. Ska de plocka vår mat redan nu? Nånstans var jag beredd på att det skulle ske, men inte på parkeringen i Hammarby sjöstad.

Det tar omkring sju timmar att köra upp till Funäsfjällen med bil. Vad ska vi göra nu då, om vi inte ska fika?

Nåja. vi sov, pratade, sjöng, tittade på när ledarna åt. Jag lyssnade inte på nån bok. Laddade mobilen konstant. Tänkte att de kommer ta den snart också och undrar när de plockar tältet? Sen var vi framme.

-Välkommen till Ramundberget! Här har vi allt fjällen kan erbjuda!

Men alltså jag vill bara ha mat. Har ont i huvudet. Helvete. Det kommer inte att gå. Det här är fan inte roligt. Jag vill inte ha tråkigt i fjällen. Jag vill inte vara sur. Är skitsur för att de utsätter mig för detta i denna vackra natur. Idioter. Ryggsäckar på. Vandring till obekant destination, där vi antagligen ska göra något som de inte vill säga vad det är.

Får direkt vatten i kängorna vid en liten bäck, skitockså. Men värre skulle det bli. Vad upp till midjan. Vad-teknik gås igenom. Man ska alltid titta motströms, gå sidledes, gärna stötta sig med stavar eller en pinne. Det är kallt, blött och solen har gått ner. Jag är redan less och fryser. Vilket jävla påfund. Varför gick jag med på det här? Ok. Nu ska vi slå läger. Klockan är 23. Ledarna lämnar oss. Alla tror att de kommer att komma och väcka oss mitt i natten och planerar hur packningen ska ligga för att komma iväg så fort som möjligt. Jag skiter i vilket. Jag är så jävla trött o hungrig. Har ingen lust. Till nåt. Alls. Jag vill bara hem eller äta en pizza eller både och.

Vi får ett uppdrag för morgondagen och en karta: Så många toppar över tusen meter som vi hinner med på tolv timmar. Vi ska gå i mindre grupper och tävla mot de andra. Nu har de tappat mig. Tänker inte ha något att göra med nåt som heter tävling. Osportsligt. Det passar inte i fjällmiljö. Idioter.

Jag är så arg. Jag måste skärpa mig. Jag vet att det är maten. Men det känns som om det inte är maten och alla är dumma i huvudet på riktigt. Somnar kring kl 01. Vaknar av att jag skakar av köld. Jag fryser inifrån på något sätt. Skakningarna kommer i vågor. Har aldrig känt så förut. Orkar inte gå upp och göra upphopp eller nåt för att bli varm. Försöker gnugga benen, lägger dunfrijackan på sovsäcken som normalt håller för -15 grader och försöker somna om. Drömmer om mat.

Fan vad kul det är i fjällen. Verkligen. Welcome to Hellweek…

Sammanfattning:

Det är fan inte kul att inte äta.

Man blir inte varm om man ligger kvar i sovsäcken och fryser.

Ingen bra idé att inte dricka, bara för att man inte orkar gå och kissa.

Det blir aldrig mörkt i fjällen.

Se till att inte missa nya inlägg, gilla mig på Facebook
[efb_likebox fanpage_url=https://www.facebook.com/www.chaly.se/] [wdi_feed id=”2″]