Fjällsemester med barn som älskar datorer

Att vandra med barn, som älskar datorer. En följetong.
Ja, ni vet vilka barn jag menar. De där som inte kör sport och som är “sjuka” varje skolidrottstimme. Ja såna barn har jag. Vi har testat allt från ridning, fotboll och fäktning till crossfit. Killarna är fortfarande utan sport. Lilltjejen simmar lite. Men gå det kan ju alla, tänkte jag. Typ vem som helst, kan ju gå. Och den vackra naturen får ju vem som helst, att vilja gå mer. Och tälta, det blir spännande och myggen, de är säkert inte så farliga. Så tänkte jag då. Nu tänker jag mer tvärtom. Eller jo. Det var värt det. Ändå.
Att vandra med barn, som inte har vandrat förut. Del 1. Att ta sig dit. 

Efter en veckas semester i Idre är vi nu i Åre. Vi har med oss cyklarna och har testat downhill och vandrat uppför skutan, se inlägg om dimman på Åreskutan här. Nu är det dags för nästa steg: Kebnekaise.

-Alltså jag tycker att vi har haft en jättefin semester, barnen är nöjda, jag är nöjd, du är ju också nöjd. Så nu tycker jag att vi ska åka hem, säger min man Patrick.
-Va, nej, jag är inte nöjd. Vi ska till Kiruna. Det här var bara början ju, säger jag.
-Du har ordnat det jättefint såhär långt. Och jag är verkligen tacksam för att du har fixat allt med stugorna och vad vi ska göra och sånt. Men nu vill vi liksom hem.
-Vem vill hem?
-Jag vill hem, killarna vill hem.
-Men lägg av. Vi hade ju bestämt att vi skulle till Kiruna, du kan ju inte banga nu. Vi är ju typ halvvägs där.
-Vi är i Åre, det är typ 100 mil till Kiruna, 15h att köra. Minst.
-Jag kan köra, så kan ni sova och så är vi framme. Tadaaa!
-Men vad ska vi göra i Kiruna?
-Vi ska till Kebnekaise.
-Vem ska till Kebnekaise?
-Vi allihopa. Vi har ju övat nu, cyklat och vandrat. Barnen är på g. Jag känner det på mig!
-Men har du nån plan? Vart ska vi bo?
-På fjällstationen, man behöver inte boka i förväg. Vi åker när vi har städat imorgon.
-Men.
-Nä vi åker, käkar lunch och middag på vägen och sen så kan barnen somna med täcke i bilen så kör vi mot midnattssolen.
-Jaha. Ok.

Nästa dag.

-Men du älskling…
-mmm
-Om vi åker nu så är vi framme kl 03.00 i Kiruna, allt lär nog vara jättestängt då.
-Ok, ska vi göra en längre paus?
-Ja på typ 4h?
-Här finns nåt intressant! Vildmarksvägen! Den tar vi!
-Vad är det?
-Massa vattenfall och fin natur och sånt. Och Björnar.
-Finns det björn?
-Störst björntätheten i Sverige.
-Ok. Kanske bäst vi stannar i bilen.
-Och varg och lodjur. Har du sett en varg nångång?
-Nej. Vill du se en varg?
-Jag vill se allt. Tänk vad coolt att se Lodjur!
-Fast de är väldigt skygga.
-Äsch. Vägen är bara öppen på sommaren, annars ligger det för mycket snö.
-Ska vi ta den vägen?
-Kör på det!
Så då tar vi en omväg på 50 mil, så att vi inte kommer fram för tidigt till Kiruna. Vi såg dock ingenting på vildmarksvägen, inga andra bilar och inga människor och bara en älg och två renar.
Vi kom fram till Kiruna kl 07.00, lagom till Scandic hotells frukostbuffé. Bokade stuga med wifi från hotellet och checkade in på Harmony lodge kl 10. Där fanns det inget wifi och inget rinnande vatten, ingen toa och ingen bilväg. Men mer om det i nästa avsnitt.

The wildernessroad