Alltså vi skulle ju byta ut bodyflight mot något lugnare som typ spa, sa vi. Men så råkade jag glömma bort det.
Det blev surfingbrädor med motorer.
-Vi har fixat till gasen, så att de bara kan gå på max. Du trycker här och håller knappen intryckt. Alla vill åka på max faktiskt. Det var jättejobbigt när man kunde åka sakta, då trilla folk i hela tiden.
Jag höjer ögonbrynen, men du är tyst. Jag puttar på dig och HÖJER ögonbrynen. Men du är mer brydd över pappret du ska fylla i, där vi intygar att vi fått information om hur brädan funkar. Och att vi inte har haft någon hjärtinfarkt de senaste månaderna. Och inte äter några mediciner. Oj.
-Men det har jag ju.
-Vad? Säger killen.
-Jag hade ett hjärtstopp och hjärtinfarkt på ett lopp härom månaden.
-Jaja, men det är väl bra nu?
-Jo de har fixat mig, så jag är i princip bättre än förut, mechanically enhanced. Men jag äter förstås hjärtmedicin.
-Ja men dåså. Då är det säkert ingen fara.
Nä eller hur. Vi skriver på.
Man får inte stå så långt bak, då sjunker brädan och då saktas farten ner.
Jäklarns skitfan vad fort det gick. Jag ligger ner och håller krampaktigt fast i brädan. Den slår mot vågorna och det går inte att ställa sig upp eller vända i farten. Jag får hoppa i och putta brädan åt rätt håll. Upp igen.
Men vart är Patrick? Vi har svarta våtdräkter mot svart vatten. Han skulle vara borta inom några sekunder och först återfinnas timmar senare på sjöbotten. Hur djupt är det här egentligen. Vad är det för sjö?
Brädan är vit, den borde synas. Men den ser jag inte heller. Några änder paddlar förbi. Blåser det 8m/sek eller mer? Jag vet inte. Jag hör inget och glider iväg mot nån brygga. Jag måste åt andra hållet, tillbaks. Till Patrick.
Hjärtat guppar. Fan skrev jag på det där pappret också? Inga hjärtbesvär. Nä inga kända. Så jag får ingen ersättning om jag kollapsar, eller vad innebär det pappret egentligen?
Jävla brädjävel, vänd dig nu!
Och jag flyger. Jag står, nedåtböjt. Jag håller balansen genom att hålla i brädan med händerna. Men jag lyckas vända och jag kör nästan över honom. Va fan var du?
-Typ här eller där borta. Du viftar med handen. Det här var riktigt kul!
Du ser sådär frisk och fräsch ut. Det är inte ofta du badar, men det klär dig.
-Det är inte ens kallt i vattnet! säger du glatt.
Du ler och dina ögon glittrar. Du hoppar upp på brädan, balanserar sådär proffsigt med armarna och kör iväg. Fort som fan. Som om du inte var det minsta rädd.
Jag sätter mig på brädan, torkar ögonen och dinglar med benen. Hur lång tid är det kvar egentligen?
För mer info: electrosurf.se