Onsdag 18/1- 2017
kvarvarande sträcka:
Simning: 3,86 km
cykling: 120 km
Löpning: 29,6 km
Klockan 05.15 åker jag hemifrån, det tar mig 35 min att komma till Nälstabadet, det närmaste badhuset 2,5 mil bort. Jag har kaffe i bilen. En mini-pizza och en chokladkaka. Lyssnar på rolig musik och kommer i stämning, mörkt som fan denna årstiden.
Mannen ska på konferens tors-fre så jag kan inte simma på fre morgon, utan måste väcka, mata och skjutsa otacksamma barn till skolor och bussar. Så det är bara att simma knappt 4km nu. annars måste jag åka och simma med allmänheten nån annan dag. Gud bevars.
Om man simmar 3900 m i en pool som är 21 m, hur många vändningar måste man göra då?
185, jävligt många. Hur illa mår man efter en timme, när man har en sisådär 1500 m kvar? Riktigt jävla apilla. Och ja, jag har öronproppar..
Min strategi: en tvåhundring i taget men fick sen gå ner till 150 i taget. Sen simmar jag de sista 200 på rygg.
Men vad gör man om man blir sjösjuk på Ironman i Kalmar? Spyr i vattnet och simmar vidare? Eller om man blir bajsnödig? Då kommer jag ju aldrig gå upp ur vattnet, jag kommer låtsas att jag dött eller nåt. Jag kommer ju inte våga äta nån frukost. Eller nånting på kvällen före, eller hela veckan innan förresten…
Nälstabadet är en äldre bassäng, en fd 50-meters utomhuspool som numera är inbyggd och inomhus och man har lagt linorna på tvären. Vattencirkulationen sprutar vid botten in mot mitten av poolen, vilket innebär att man driftar lite åt sidan när man simmar och in i linan. Så förutom vändningarna, så simmar man också snett. Superbra Ironmanträning!
I did it! 3906 m! och sjösjuk som få vaggar jag mot duschen. Kompisarna har för länge sedan slutat simma och åkt till jobbet, så jag hade hela hallen för mig själv. Tyst och skönt.
Några timmar senare: Everest challenge-träning – “alla har vi ett Mount Everest att bestiga”
Jag är anmäld till loppet Everest Challenge OCR som tar Mount Everest till Stockholm. Kommer att köras i Flottsbro-backen i mars, ett slags jippo-lopp där man får gå igenom en massa hinder som liknar de förhållandena man möter på Everest, såsom glaciärsprickor, tunn luft, stormar och laviner. Sånt där som jag tycker är kul. Man vet liksom redan innan att det här kommer inte att bli roligt. Loppet är lika långt som Everest är högt: 8848 m. Idag var det träning inför loppet. http://www.everestchallenge.se/
Vi sprang runt i skogen i 1,5h upp och ner för den där jävla slalombacken, hoppade i snön, puttade ner varandra från snöhögar, kastade snöbollar, bar varandra, gjorde armhävningar, hjälpte folk uppför stenblock, hoppa och studsade i snön som några jävla bergsgetter. Skitkul! Och aspiss-jobbigt. 1,5h löpning kan jag lägga till kontot för min Ironmanvecka. Ana besvikelsen när jag såg hur många km vi sprungit. Jävlaskithelvetespiss. Hoppas jag får grymt starka ben nu när jag sprungit 4,3 km. Fuck!
Jag tröstar mig med att jag åtminstone slapp cykla idag. Alltid nåt.
