Måndag 16/1 2017
på schemat står det cykling och löpning. Lite spontant sådär, bara för att man har fått en fix idé. Kul ska det bli.
Det hade precis kommit lite nysnö och hela vägen var snorhal. Jamen då tänkte jag: vilken bra dag för en cykeltur. Och vilken kul idé att cykla hela 180km den här veckan! Det är ju ändå januari. Det kommer inte att gå.
Satte på mina flats (platta pedaler från mtb´n) och mina vandringskängor med raggsockor. Rånarluva på och en buff. Två merino underställströjor och en cykeljacka, ovanpå det min houdini-powerhoodie. Cykelbyxor, långkalsonger och längdåkningstightsen och mina vintercykelvantar. Skitsnyggt. Hittade inte mina neutrala glasögon heller. Jaja skit i dom, snyggare än såhär blir det liksom inte. I´m ready.
Det gick bättre än väntat. På cykelvägen vid macken, var det lite knöligt och jag slant till, men annars höll dubbarna. De första tre km, tänkte jag att jag var för tunt klädd, men resten av turen tänkte jag att jag var för varmt klädd. En merinotröja mindre när det bara är -2. Och jag hade lugnt kunnat sitta fast. Ska byta till mina spd-pedaler och vinterkängor nästa gång. Man borde ha en mindre luftig hjälm dock. Undrar om jag borde ha en mössa till?
Men det kändes i kroppen, det var länge sedan jag satt på en cykel. Händerna spänner och nacken knäpper. Sen börjar det blir mörkt. Men jag hinner hem. 2 mil blev det. Bara 160km kvar. Jösses det här kommer ta tid. Undrar om det går?
Hämtar barn i två omgångar och ber dem ta nåt å äta i kylskåpet, ty mamma ska göra en ironman på en vecka och måste ut och springa lite nu, det blir mat sen kanske.
-Du ska göra en vadå? Varför då?
-Jag ska bara testa om det går.
Pannlampa på. Koppla hunden. Bara att ge sig ut.
Jag älskar ju känslan att springa efter cyklingen. Hade iofs hunnit vila i ca 1,5 h men ändå. Känns som man flyger. 3,6 km, sen flög jag inte mer. ajaj. trötta ben.
Men vad bra att jag börjar med en Ironman-vecka, dagen efter backpass i skidbacken med en kompis som springer fortare än man själv. Bra planerat.
Lite gos med hunden i köket efter maten. Hon tror att hon får plats i knäet, men det får hon med sina drygt 40kg inte alls. Och det gör lite ont på mig. Men gosigt är det.
Pepparkaksglass som är kvar efter julen. Den var inte supergod då och är det ju inte nu heller. Men lite extra protein kan man ju behöva efter att man gjort en pytteliten del av en Ironman. Yey!