Cykla med tung ryggsäck

Vi klarade den jävla leden. Det var som fan. Väl uppe gråter jag för fjärde gången på den här klättringen, så patetisk. Jag skakar och undrar om det var rätt att ha kört den. Jag vet inte. Jag är alldeles för trött för att känna mig nöjd. Är sliten. Jag vill bara hem nu.

Dessutom syns inte middagen till nånstans. Hade väl tänkt att nån skulle stå och grilla här uppe.

Sen får vi en plastbalja med lök, purjolök och två färska fiskar i. Dom kan vi tillaga och dela på femton pers. Kul. Verkligen. Jag hatar röding. Smakar dy. Jag vill inte äta gammal dy-fisk. Blä!

Vi slår upp tälten. Hämtar vatten från en sjö. Nu simmar det små små djur omkring i min flaska. Extra protein, säger nån och skrattar. Jag är trött. Alltså jag orkar inte. Kokar mitt vatten. Någon gör eld och slänger på fisken. Vi skrapar ihop folie, salt och så råkar jag ha lite chili i fickan. Tänka sig.
Och den lilla munsbiten fisk, var nog det godaste jag ätit. Någonsin. Helvete så god den var. Jag glömde nästan bort att jag hade insektskadaver i mitt vatten.

Lördag morgon.

Söndag åker vi hem. Senast då kommer jag få pommes frites. Och majonnäs. Rent vatten. Och glass och nötter och juice. Och pizza. Sallad och tsatsiki. Och jag vill ha mer röding! Mer fisk.

Jag väcks från mina dagdrömmar: Vill ni ha frukost? frågar en av ledarna.

Jag nickar inombords, jag vill verkligen ha frukost.

Ledaren sträcker fram två ägg. Att dela på allihopa. Fan helvetter.

-Ni kommer att få cykla mountainbike med era ryggsäckar, så vi går ner till byn för att hämta cyklar och hjälm.

Alla är tysta. Ingen vill cykla med sin tunga ryggsäck. Går det ens? Håller en sån där fjuttcykel för sånt över huvud taget? Vi kommer stå där med punka allihopa. Sen får dom hämta oss med lastbil. Det blir dyrt. Det kan dom gott få! Ha! Nä fan vad trött jag är. Jag tittar på mina fötter som går. De bara går och går. Till slut är vi i en trädgård.

VÄLKOMNA TILL MIN TRÄDGÅRD! FRUKOSTBUFFÉ!!! TILL ER!!! säger en snäll man.

Jag gråter. Åh herregud så patetisk jag är igen. Är den här prövningen nån slags tävling i patetisk-ism? Vågar inte ens gå fram. Tänk om det är en fälla. Där finns allt: Bacon, ägg, äppelmos, fruktsallad med nötter och choklad. Kaka. Allt släpper, tårarna rinner.  Min hand darrar när jag slevar upp ägg på tallriken. Det finns kanel och salt, smör och ost. Jag håller hårt i tallriken, INGEN ska få ta min mat!!

Äter försiktigt. Vill inte få ont i magen. Måste springa på toa. Smsar min man: vi fick frukost. Och sen gråter jag en skvätt till. Tvättar händerna med tvål. Sköljer ansiktet. Jag är nästan glad. Konstig känsla.

Tar en tallrik till och fyller den med mat. Godaste äppelmoset någonsin! Jag ska alltid äta äppelmos till alla måltider. Alltid. Jag skiter om jag får ont i magen. Jag ska äta tills jag spricker. Sådetså.

Sen ska vi faktiskt få cykla lite stig, men utan ryggsäckar. Så roligt.

Tills vi märker att vi ska cykla mountainbike i typ 4 mil. Vi ska tillbaks till Ramundberget. På herrsadel. Min rumpa dör. Så jävla ont. Det här var nog det jobbigaste på hela den här resan. Typ.

Men på Ramundberget blir det dusch och avslutningsmiddag och allt är förlåtet. Nästan. Vi pratar, diskuterar, skrattar åt hur stolliga vi var efter sömn- och matbrist. Vad vi sa. Hur många som ville avbryta. Vilka som var oberörda.

Syftet med äventyret, denna vistelse och livet i stort kommer i ett inlägg om en vecka eller så. När jag har smält allt och kommit fram till det. Förhoppningsvis.

Sammanfattning:

Förakta inte fisken som kan nära en hel by.

Ät inte två tallrikar fet frukost när du inte har ätit på flera dagar.

Insekterna är kvar, även om du kokar vattnet.

Ha alltid med lite chili i fickan, du vet aldrig när du behöver krydda en dy-smakande delikatess.

Det finns inte alltid ett syfte med allt. Grubbla inte så jävla mycket, hela jävla tiden.

Dagen innan: Att tälta i åska

Se till att inte missa nya inlägg, gilla mig på Facebook
[efb_likebox fanpage_url=https://www.facebook.com/www.chaly.se/] [wdi_feed id=”2″]