Baños de lodo, gratis lerbad i San Pedro

Barnen är överförtjusta såklart, de kan nog inte va stoltare just nu. Mamma och pappa kliver omkring i en sunkig, grumlig saltbassäng som luktar nåt som närmast kan liknas vid föruttnelse, och gräver efter dyrbar lera med bara händerna och en hello-kitty-hink. Nä, barnen springer och gömmer sig på andra siden piren, där det finns vanligt hav och vanliga turister och låtsas om som de inte känner oss när vi ropar.

-Kom och ta kort. Vi ser ut som lergubbar! Haha.

Det finns gratis lera i San Pedro del Pintar. I massor. Leran har liknande sammansättning som den i döda havet. Även här i San Pedro har leran läkande egenskaper och är bra för allt från reumatism till träningsvärk och hudåkommor och kan tom att läka benbrott. Hit åker folk för att kurera sig eller som vi: för att skämma ut sina barn.

Saltbassängen ligger precis där Mar Menor börjar och där saltinerna slutar. Det syns inte jättebra på kartan och det är dåligt skyltat. Mycket lätt att missa. Men vid kvarnen börjar det, precis vid piren. På ena sidan ligger Mar Menor och på andra sidan saltinerna. Barnen kan simma och snorkla vid stranden, medans svartlerade personer torkar och krackelerar på andra sidan. Mar Menor är långgrunt och vattnet vid den här stranden brukar vara rent och klart.
Jag älskar det här lerbadet, även om det är lite äckligt. Min hud blir mjuk som ett välsmort ekbord och allt eksem försvinner. Folk som har värre problem, vallfärdar hit och det är gratis.

Vattnet är varmt som badvatten och botten är het, nästan så man bränner fötterna.

Plocka upp lera med händerna från botten. Leta efter ett ställe med mycket lera. Precis framför bryggan är det ganska barskrapat, men vid sidan, eller längre in finns det gott om lera. Man plockar leran i en hink, om man har glömt hink, spana på bryggorna, folk lämnar ibland kvar sina behållare som man kan låna. Ställ dig på bryggan med din hårt förvärvade lera och smörj in, torka i solen och doppa dig i samma saltbassäng där du hämtade leran och tvätta bort allt. Det finns fem bryggor i saltbassängen, välj med omsorg, det tar ett tag att torka i solen. 🙂

Längre ner, vid slutet av saltbassängen, finns det en liten passage, typ en rännil med saltvatten. Alltså SALT och lite vatten. Sanden på botten är saltkristaller och vattnet är rosa och känns som smör. Det är så jävla varmt att jag inte kan gömma min smärtsamma grimas när sonen ska ta kort. Det svider på mina eksem och bränner på min hud. Men jag ligger kvar några sekunder. Vissa andra, som Patrick,  kan uthärda det lite längre. Det som inte dödar dig, gör dig starkare. Han är helt enkelt lite hårdare än jag.

Ibland så tänker jag att det är tur allt hände honom och inte mig.