Att våga fråga om en selfie

Jag tittar mot ingången. Tittar ner i mobilen. Messar en kompis att jag tatuerat mig idag. Ser mot dörren.
Går upp till garderoben. Ställer mig i kö. Ångrar mig. Går på toa. Fixar skjortan, sätter upp håret.
Går ner igen. Tar ett glas alkoholfritt. Ser mot dörren. Kollar på klockan. Undrar när fan det ska börja egentligen.
Smsar en annan kompis vad gör du?
Hoppas att folk ska tänka att jag väntar på någon. Sveper mitt glas. Ångrar mig. Det såg ju inte bra ut. Syns ju inte att det är alkoholfritt.
Messar Patrick hjälp, jag är ju skitdålig på mingel. Han säger gå fram till nån.
Jag går och sätter mig bakom en stolpe. Ingen ser mig. Jag ser ingen. Nu ringer klockan.
Jag går in i salongen. Ingen sitter längst fram. Jag sätter mig där.
Jag är på SJ Biztalks. Har råkat ramla in på det här eventet genom bloggnätverket jag är med i. Programmet lät jättebra.
Men nu har jag glömt vad det skulle handla om.
Konferencieren frågar:
Vem vill du vara i en digital värld? Vem vill du verkligen vara i den digitala världen vi befinner oss i?
Ja, vem vill jag vara? Vad vill jag vara? Vad vill jag skriva om? Och vad vill jag dela med mig av?
Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på spännande föredrag om kreativitet och samarbete. Om vikten av att umgås med folk som inte är som dig själv. Det är först då man blir kreativ på riktigt. Men allt handlar om att våga gå från ord till handling. Det är läskigt att göra nya saker, för man kan misslyckas. Så de flesta är inte kreativa frivilligt.

Tobias Degsell pratar om kreativitet och nobelpristagare

Sen en intervju med Keyyo, min dotters youtube-favoritstjärna.
Keyyo delar med sig av den hon vill vara på instagram och youtube.
– Hitta din roll! Gör nåt som inte finns! Redigera inte så mycket. Lägg ut en gång om dagen. Inte mer.
Jag delar med mig av sånt som jag också skulle dela om jag tex skulle jobba som frisör.
-En frisör kanske inte skulle visa en bild på sitt hus, så det gör jag inte heller det.

Sen kommer Linnea Claesson upp, min favorit. Cool och självklar.
Så länge det finns folk som inte är fria, måste jag kämpa för allas rättigheter.
Det är jobbigt att vända på stenar. Vad är ok, tycker du? Hur ska vi behandla varandra? Ignorera ger inget.
Genom #metoo har vi belyst problemet. Nu kan ingen säga att man inte visste. Att sexuella trakasserier är normaliserade. Vi vill ju inte det. Det är inte ok att tafsa på någon på krogen. Vi kan inte bara vara tysta och göra ingenting. Det är förändring nu. Folk vill göra skillnad.
100 våldtäkter sker om dagen, i Sverige. 13 kvinnor mördas varje år i nära relationer.
Jag måste kämpa för det, säger hon och citerar Astrid Lindgren: Jag vill inte vara en liten lort. Vill du?

Efter föreläsningarna tar jag mod till mig. Biter bort tårarna och frågar om en selfie. Hon svarar vant, att självklart har hon tid för det.
Tack för allt du gör, säger jag, mer får jag inte fram innan tårarna bränner. Hon ser snällt på mig, nickar, lägger handen på hjärtat. Jag som ville säga nåt smart eller tankfullt. Ja ni vet. Nåt som lämnar lite intryck. Måste öva på det tror jag.