Att följa ett löparprogram

Runners world damp ner i brevlådan igår. “Fixa drömmilen”. För mig är det såklart sub 40. 

Eller åtminstone sub 50. Drömmar.

Men man får väl börja med att springa en mil under 60 min kanske.

Dag 1 distans 7-8km på 6.30.

Jaha där sket det sig. Då måste man alltså kunna springa milen på typ 65 min, till att börja med.

Kul. 

Det innebär att man på 8 veckor kan förbättra sig med 5 min. 

Ok. 5 min är ju inte dåligt. Men ska det verkligen ta 8 veckor? Kan man inte bara skärpa till sig lite, typ köpa snabba skor och ge sig fasen på’t och springa milen 5 min snabbare? Det känns ju som att vem som helst som ökar sitt springande till 2-3 mil/vecka kommer att förbättra sin tid. Oavsett hur man springer. Eller? 

Men tillbaks till mig. Om man då kanske springer milen på 70-75min och måste förbättra sig en hel kvart, då känns det långt för att komma under 60 min. 

Men ett sånt program skulle jag nog följa. Kanske. Ett tag. Tills man från en dag till en annan måste skärpa till sig lite och springa milen på 65 min. Då hoppar jag av. Det vart ju jobbigt. Det klarar inte jag. Och jag vill ju inte kräkas.

Förra året köpte jag nåt program från www.marathon.se inför vårrus eller tjejmilen eller nåt. Och här var det en massa videoklipp med övningar. Så man skulle inte bara springa utan göra lite hoppsansa steg hit och lite indianhopp hit. Och sen en massa annat som bara var som bortblåst ute på spåret. Så jag bara sprang. Utan att spy. 

Precis som vanligt. Fast det kostade mig 199kr.

Nä, behöver man nya idéer och omväxling, är det väl jättefint att få en plan. 

Men min utmaning är att springa oftare och längre och framförallt regelbundet. Program krånglar till det. Och jag behöver enkelhet. Ut och springa, helt enkelt.